Julia's

Ellen är på väg hem. Skoldagen är äntligen slut och idag har hon och Sara planerat att träna in en dans till på tisdag. Problemet är bara att Ellen inte riktigt vet hur Sara mår, om hon orkar ställa sig upp och dansa efter det som hände på fysiklektionen. Ellen tittar upp från marken. Det är hur kallt som helst ute och hon sjunker in i sin rosa halsduk som hon virat runt sin hals. Ellen slutar tänka på Sara för en stund och börjar koncentrera sig på sina egna problem. Hon måste prata med Linus! Eller hur? Hon klarar inte av att gå runt och låtsas som om hon inte är Linus flickvän, för det är hon ju! Eller .. ? Ellen fattar verkligen inte vad det är som har hänt. Att han bara ignorerade henne idag. Hon har ju inte gjort någonting! Karro sa i och för sig i matsalen idag att han kanske börjat tänka på Gabriel, hennes expojkvän, och att Ellen snackade skit om Linus med honom, men vadå? Det var ju då! Linus och Ellen har gått vidare, och dessutom är inget par perfekt. Ellen snabbar på stegen och längtar efter att få logga in på MSN hemma. Hon måste reda ut allt med Linus! Hon struntar i om det är öga för öga eller på en sjaskig dator- bara dom går tillbaka till det underbara som varit!

- Hej Frida, det är Ida.

Ida står lutad mot sitt skåp i korridoren i skolan med mobiltelefonen tryckt mot örat. Tyskan slutade för ett tag sedan och hon är ensam i hela korridoren, pratandes med Frida.

- Hej Ida! Hur är det?

- Jo, det är väl bra. Hur är det med dig?

Det är brus och prat som hörs i bakgrunden av Frida. Tydligen är hon i skolan också, dock med massa elever kring sig.

- Jo bra! Jag och Emilia har redan gjort en dans till på tisdag så vi är typ klara! Vem ska du vara med?

Idas ögonbryn sänks och mungiporna åker ner. Ånej, vad tänkte jag?, tänker Ida. Såklart att hon redan har en danspartner! Men vad fasiken ska jag göra nu?, tänker Ida och vänder sig om och börjar ta på sig jacka som väska.

?-          Ehm .. jag vet inte riktigt än .., mumlar Ida men avbryts av Frida.

?-          Okej, du ringde väl inte för att fråga mig? Om du gjorde det så är jag ledsen, men jag och Emilia har redan bestämt oss för ..

Fridas röst hörs bara mindre och mindre i luren. Ida kopplar bort Frida helt och börjar plötsligt tänka på hur arg pappa kommer bli om hon inte hittar någon partner. Visst, Ida gillar dansen jättemycket, men om hon inte tar den på allvar och gör sina ''dansläxor'' blir Tomas riktigt arg! Och det är inte Idas specialämne att hantera hans ilska.

- Nej, jag ringde bara för att fråga hur det var med dig! Men då hörs vi väl på tisdag då! Hej!

Ida stoppar ner mobilen i jackfickan och låser sitt skåp. Hon suckar där hon står öga för öga mot sitt skåp, men hinner inte ens blinka förrän hon hör steg längre bort i korridoren. Ida kastar ett öga mot där ljudet av steg hörs och ser direkt vem det är som är på väg mot henne. Smaragdgröna ögon, ljusbrunt hår .. Kan det vara någon annan än Pettan? Ida börjar bli svettig. Jackan som hon nyss tog på sig har gett henne värmeslag och hennes bleka ansikte har blivit rött av både värme och genant kommande situation. Pettan vinkar på långt håll och Ida lyfter sakta upp handen som ska föreställa en stilla vinkning. Pettan kommer fram till henne.

- Tjena! Vad gör du så här sent i skolan?

Ida kan nästan inte titta på honom. Han står där med luggen i ögonen med sin Spanskabok i näven. Han är lång och ståtlig, och förmodligen den charmigaste Ida nånsin har sett.

?-          Ehm .. nej, inget. Jag ringde bara ett samtal .. , grubblar Ida och först nu möts deras ögon. Pettan ler och lutar sig mot skåpen.

?-          Jaha.

Det blir en kort tystnad mellan dom

      - Du har tyska, va?, fortsätter han sedan.

Idas svettning blir plötsligt en kittlande värme i hennes hjärta av att se in i Pettans smaragdgröna ögon.

- Ja .. och du spanska ser jag.

Båda börjar skratta lite lågt och Pettan ställer sig upp normalt igen.

- Men om du vill så kanske vi kan höras någon gång? Typ .. ta en fika eller gå på bio?

Idas puls går så snabbt att hon undrar om Pettan nästan hör den. Hon vet inte vad hon ska säga. Pettan är så modig! Utan att vara .. liksom .. sliskig. Ida har blivit kär och har fallit för Pettan. Åh, gud. Klart att hon vill sitta i biomörkret med honom!

- Ja, visst. Eller jag menar .. gärna, ler Ida.

Pettan nickar leende.

- Vad kul, men då ses vi väl antar jag.

Ida nickar och Pettan försvinner med en vinkning. Ida börjar gå åt andra hållet ut från skolan och visst har lektionerna från skolan lämnat henne, så tråkiga som dom är, men något som aldrig kommer lämna henne i skolan är .. Pettan.

- Kommer han aldrig eller? Han har säkert glömt igen!

Karro och Andrea sitter på muren utanför skolan och väntar på att pappa ska hämta dom. Conny skulle kommit för tjugo minuter sedan och Andrea klagar som vanligt. Karro har lite mer tålamod, även fast hon nästan är säker på att pappa har glömt tiden igen.

- Vi väntar lite till. Han kanske har det lite stressigt på jobbet bara!

Andrea suckar.

- Måste du alltid förlåta honom? Eller försvara honom? Inse att han inte är en tillräckligt bra pappa!

Karro säger ingenting. Hon hatar sin pappa, men ändå så älskar hon honom. Andrea tror att Karro tycker bra om pappa hela tiden, att dom alltid kommer bra överens, men Andrea, och någon annan, vet inte hur Karro egentligen känner för sin pappa.

- Där kommer han!

Karro pekar mot en mörkblå bil lite längre bort och ser på registreringsnumret att det är Connys bil.

- Äntligen, suckar Andrea och systrarna hoppar ner från muren.

Conny slirar in och parkerar mot trottoarkanten. Han öppnar bildörren och Karro ser att han har sovit. Igen. Han försover sig alltid! Det spelar ingen roll om det är eftermiddag som nu eller tidig morgon. Han sover jämt bort tiderna med Karro och Andrea, och inte minst jobbet. Håret är ruffsigt och han har liggmärken i ansiktet. Han gnuggar sig i ögonen och kramar sedan sina döttrar.

- Hej, mina älsklingar! Hur mår ni?

Andrea suckar och hoppar in i baksätet. Karro ler ett snett leende och hoppar in bredvid förarsätet.

?-          Pappa, har du sovit?

Conny hoppar in i bilen och tittar på sin dotter.

- Vad säger du, gumman? Det har jag väl inte alls! Det var bara sån trafik! Du vet ..

Pappa börjar babbla om alla möjliga, knäppa bilar och lastbilar men Karro hör inte. Hon tittar bara rätt ut genom rutan och vet att pappa ljuger. Hon känner honom. Även fast hon ibland önskar att hon inte gjorde det.

- Visst, pappa, du försov dig igen. Jag förstår, säger Karro och ler sitt söta leende.

Conny ler tillbaka.

- Du har alltid varit min favvoflicka du, gumman!

Karro ser i backspegeln att Andrea himlar med ögonen också kör dom iväg med hungriga magar mot Frigges Food.

Felicia har bara några meter kvar till sitt hus. Hon bor nästan granne med Sara och hon funderar på att gå förbi sitt hus och fortsätta vägen till hon kommer till Sara, och prata med henne. Karro ringde henne och hon var hemma. Dom blev vänner igen, men betyder det att Sara mår prima ballerina!? Felicia sätter en hårslinga bakom örat som retar sig fram i ansiktet av den kalla vinden. Hennes kinder är alldeles rosa och hon värmer sina händer inne i sina tumvantar. Hon stannar utanför sitt hus när hon kommer fram till grinden. Hon kisar mot fönstret och ser att mamma står där som vanligt och lagar något osande vid spisen. Jenny är i skolan och pappa jobbar sent på onsdagar. Ska jag gå över en snabbis till Sara?, tänker Felicia. Felicia tittar rakt fram mot vägen och börjar gå. Nu får hon prata med Sara, dom är ju ändå bästisar.

Sara ligger och slötittar på Vänner i soffan igen när mamma stiger flåsande innanför dörren med matkassar och mormor och morfar i släptåg.

- Hej, gumman!, säger mamma och ställer ner kassarna på golvet.

Mormor och morfar tar av sig skorna och börjar plocka in mat från kassarna i kylskåpet.

- Nu har vi köpt mycket gottigheter! Det är ju din mammas namnsdag idag så vi har köpt lite smaskens till ikväll!, säger morfar och visar upp en chipspåse.

Sara ler ett svagt leende men orkar inte säga något.

- Vad du verkar trött, gumman. Har det hänt något?, undrar mamma och hjälper mormor och morfar att plocka upp maten.

Sara suckar bara och fortsätter slötitta på Vänner. Mamma ger sig inte utan tittar bara på Sara.

- Sara, vad är det?

- Nej, inget .. Bara lite mycket med skolan nu ..

Sara ljuger. Dom har inte prov förrän om en vecka, men mamma köper det Sara säger.

- Jaja, jag hoppas det inte är något matteprov bara för där jag inte ingen expert om du behöver hjälp!

Carola börjar skratta och mormor och morfar instämmer.

?-          Nej, kommer du ihåg när du skulle lära dig algebra och det där?, börjar mormor men Sara kopplar bort dom. Innan hon börjar koncentrera sig på Vänner för första gången plingar det på dörren. Mormor, morfar och Carola tystnar och tittar på Sara.

?-          Väntar du besök?, frågar morfar.

Sara skakar på huvudet och Carola går och öppnar. Det är väl säkert någon sjaskig försäljare, tänker Sara innan hon ser en lång blondin utanför dörren. Felicia.

- Hej, Felicia! Vill du prata med Sara?

Felicia nickar och ler mot Carola och Sara reser sig.

- Hej. Vad gör du här?

Sara vankar mot Felicia och Carola fortsätter snacka med mormor och morfar i köket. Sara låter inte direkt sur eller deprimerad, snarare trött och lite degig.

- Jag ville bara se hur det var med dig. Du pratade ju med Karro idag hörde jag, säger Felicia och stiger in i hallen.

Sara sätter sig i trappan medan Felicia står lutad mot den stängda dörren.

?-          Ja .. det är bra mellan oss nu. Jag fick väl bara ett litet utbrott där i skolan. Det är bara det att jag inte vet hur jag känner för Stefan. Jag får väl ta min tid och tänka på det, men jag vill inte det ska komma emellan oss tjejer. Om ni tycker jag är konstig som gillar Stefan, så tyck det, men vi kan ju vara vänner för det. Alla har inte samma åsikter.

Felicia nickar.

- Nej, jag vet .. Jag skulle bara tycka det var kul om ni blev tillsammans. Frågan är bara hur Stefan känner.

Sara nickar och sätter hakan i knäna. Hon tittar upp mot Felicia och ler.

- Du ser så söt ut i den där mössan!

Felicia brister ut i skratt och putter Sara på armen.

- Lägg av!

- Du gör det! Den passar dig!

Sara reser sig upp och kramar Felicia. Sara blundar. Det är allt bra att ha bästisar ibland.

- Tack för att ni stöttar mig i detta. Eller du i alla fall. Jag är glad att jag har dig, Fellan.

Felicia tar ett djupt andetag och borrar in sig i Saras bruna, långa hår.

- Jag med, Saris. Du och jag för alltid.

Tjejerna släpper varandras famn och ler mot varandra.

- Men du kommer väl till skolan imorn?, säger Felicia och öppnar sakta dörren.

Sara rycker på axlarna.

- Jag vet inte, men jag tror det. Jag ringer eller så hörs vi på MSN!

Felicia nickar och säger ''hej då'', och Sara går upp på sitt rum. Okej om det skiter sig med Stefan, men hon har i alla fall sina vänner.

Ellen låser upp dörren och kastar av sig skorna när hon kommer innanför dörren. Det luktar instängt och hon springer snabbt fram till fönstret och vädrar. Inga är hemma än så länge, men snart slutar mamma jobbet och Albin och Ines kommer väl snart från skolan också. Pappa jobbar sent. Ellen springer uppför trappan och in på sitt rum och sätter på datorn. Hon slänger sig på sängen och sätter på tvn som hänger i taket och trycker hastigt på några knappar. Hon kan inte vänta tills datorn har startat klart och hon kan prata med Linus på MSN, om han bara är online. Ellen trycker på 5an och ser att ett gammalt Vänneravsnitt visas i rutan. Alltid så snygga Jennifer Aniston står och pratar med sina väninnor och Ellen tänker fort på Sara. Sara älskar Vänner. Men hon älskar förmodligen inte situationen just nu, där ALLA i klassen vet att hon gillar Stefan igen.

Ellen reser sig från sängen och sätter sig på stolen framför datorn. Hon klickar igång MSN och tittar snabbt igenom sin kontaktlista när hon loggats in. Linus, Linus, Linus .. Ellen tittar ivrigt, men noga igenom listan. Ingen Linus syns, däremot en Sara.

Ellen - i love you, Linus <3, säger:

Hej Sara, hur är det?

Sara J, säger:

Hallå, jo det är bättre nu. Felicia kom nyss förbi och vi pratade lite.

Ellen- i love you, Linus, säger:

Vad bra. Det som känns bäst för dig blir bäst i slutändan. Du får väl helt enkelt prata med Stefan.

Sara J, säger:

Ja, men just nu orkar jag inte prata om det! Hur är det med dig och Linus då?

Ellen- i love you, Linus <3, säger:

Jag vet faktiskt inte .. jag väntar på att han ska logga in på MSN, så vi får prata om det.

Sara J, säger:

På MSN? Ring honom istället, Ellen!

Ellen- i love you, Linus <3, säger:

Ska jag göra det?

Sara J, säger:

Ja! Det är det bästa sättet! Förresten orkar jag inte göra något idag, om det är okej?

Ellen- i love you, Linus <3, säger:

Det är okej.

Innan Ellen tar till Saras uppmaningar ploppar en liten ruta upp i sidan av skärmen och Ellen spetsar ögonen när hon ser vem det är som loggat in: Linus! Ellen klickar bort Sara och klickar upp Linus.

Ellen- i love you, Linus <3:

Hej <3

Linus, säger:

Hej.

Ellen- i love you, Linus <3:

Vad gör du?

Linus, säger:

Inget, själv?

Ellen- i love you Linus <3, säger:

Inget speciellt. Är du sur på mig?

Linus, säger:

Varför undrar du?

Ellen biter sig i läppen. Ska hon fråga rakt ut om hon har sagt eller gjort något eller avvakta lite? Ellen sätter fingrar mot tangenterna och börjar skriva.

Ellen- i love you, Linus <3, säger:

Du ignorerade mig i skolan idag, fast imorse var du som vanligt mot mig. Nu verkar du helt sur och så fort vi såg varandra i skolan idag gick du bara iväg. Jag undrar om jag har gjort något?

Linus, säger:

Jag gick med Stefan och Marcus till skolan idag, och då sa Stefan att du hade strulat med Gabriel igen. Är det sant?

Ellen får en chock och lutar sig tillbaka på stolen. Va? Det har jag ju inte alls!, tänker Ellen och får panik. Jävla Stefan! Jag visste att Stefan bara ville förstöra mitt och Linus förhållande! Aldrig att jag tänker låta Sara blir tillsammans med den idioten igen.

Ellen- i love you, Linus <3, säger:

Vaaaaa? Sa han det? Idiot! Linus, det har jag inte alls! Du måste lita på mig.

Linus, säger:

Jag vet inte vad jag ska tro. Varför skulle Stefan ljuga?

Ellen- i love you, Linus <3:

Varför skulle JAG ljuga och varför skulle Stefan tala sanning? Han retas alltid, det är på tiden att han jävlas med mig.

Linus, säger:

Om han ljuger så ska jag fan prata med honom. Lovar du att du inte har gjort något med Gabriel?

Ellen- i love you, Linus <3, säger:

Ja! Han går ju inte ens på vår skola, när skulle jag träffa honom i så fall? Jag dansar eller är med dig på fritiden. Linus, jag älskar dig, jag skulle aldrig göra så <3

Linus, säger:

Okej .. kan jag ringa dig?

Ellen- i love you, Linus <3, säger:

Javisst!

Linus kanske inte svarar för han/hon är offline.

Ellen loggar ut ur MSN och suckar. Nu tror i alla fall Linus henne, men hon kan ändå inte fatta att Stefan lurade Linus! Åh .. gud, vad jag hatar honom!, tänker Ellen. Telefonen som ligger på hennes röriga skrivbord bland borstar och smink börjar ringa och Ellen svarar med en gång.

- Hallå?

- Hej.

- Linus, jag lovar. Fan, vad jag hatar Stefan! Jag ska mörda honom!

- Nej, ta det lugnt. Han skojade säkert bara, jag tog det väl för seriöst. Det enda jag vill just nu är att komma över och krama dig. Jag har ju inte pratat med dig på hela dagen!

Linus och Ellen börjar fnissa och för första gången på hela dagen får Ellen fjärilar i magen. Åh, vad hon älskar Linus!

- Ja, kom över du bara, jag saknar dig!

- Jag kommer, jag ska bara slänga i mig lite käk. Puss, hej då!

- Hej då!

Ellen lägger på. Just nu känns allting så rätt. Dansen kommer säkert fixa sig, i värsta fall får hon väl göra den ensam, men det viktigaste är att Linus inte längre ignorerar henne. För allt i världen vill hon ha en älskande pojkvän!