Julia's

tja tja tja!
igår var det en rolig kväll hos familjen Björkensamt :) Vi åt, snackade, åt, drack, snackade m.m .. haha .. jaja..

har vart på jätten med mamsen och köpt tidning o godis och ska upp och gotta mig med det nu strax! och kolla ett herrans liv! men men .. dans ikväll halv 6, annars luuuuugnt. men men ha det så bra!

och kära Agisa, klart du ska få en fortsättning på DansDöttrarna :) Here it comes!

- Sara, nu börjar bilden om en kvart, ryck upp dig nu!

Karolina lägger en hand på Saras axel där dom sitter på bänken i korridoren. Alla är på lektion, det är helt öde i korridorerna.

- Ja, jag vet, suckar Sara och tittar ner i golvet. Det är bara det .. Varför ska jag gilla just honom igen? Han är ju världens tönt!

Karolina lägger till ett fniss och lägger Saras bruna hår på ryggen som fallit fram.

- Ja, jag fattar inte heller hur dina känslor är, Sara. Allvarligt talat, du hatar ju honom!

Sara tittar upp.

- Jag vet. Men samtidigt så..

Sara tittar ner i backen igen.

- .. samtidigt så tycker jag fortfarande om honom. Han var alltid så mysig när vi var själva tillsammans. Kommer du ihåg den gången han köpte en chokladask till mig på min namnsdag? Jag menar, ingen tror ju att Stefan är sådan men han var verkligen jättegullig!

Karolina himlar med ögonen och Sara ser henne i ögonvrån.

- Jag menar det! Karro, jag lovar. Han är faktiskt ganska schyst när man är med honom själv.

Karolina nickar ivrigt och lyfter händerna.

- Jajaja! Jag ger mig! Jag tycker bara att han utnyttjar dig och det verkar konstigt att du bara faller för honom sådär! Jag menar, han tycker du har en snygg röv'. What's more, liksom?

Plötsligt reser sig Sara upp från bänken.

- Vadå? Du vet väl ingenting om oss två eller!? Tror du att du är någon jävla expert när det gäller mig och Stefan eller?

Karolina öppnar munnen men får inte fram ett enda ljud. Sara marscherar bort i korridoren tills hon kommer till ytterdörren. Hon öppnar den, stiger ut och det slås igen bakom henne. Karolina suckar. Nu har Sara blivit på riktigt dåligt humör.

Felicia virar handduken runt det blöta, droppande håret. Gympalektionen är slut och tjejerna blev rejält svettiga av den hårda innebandymatchen mot killarna.

- Visst är Kalle bra i innebandy?, säger Ellen och kammar sitt hår frenetiskt.

- Ja, han är grym!, nickar Felicia.

Ellen och Ida tittar på varandra och ler.

?-          Men du tycker väl Daniel är bättre .. ?, ler Ellen lurigt och plötsligt plockar Felicia upp sin strumpa från golvet och kastar den retsamt på Ellen.

?-          Sluta nu, Ellen! Jag gillar inte Daniel. Bli inte i extas bara för att jag sa att han var söt!

Dom andra tjejerna i klassen är och duschar och det är bara Felicia, Ellen och Ida i omklädningsrummet. Felicia börjar ta på sig sina kläder och Ellen fortsätter med sitt hår.

- Jaja, men ändå. Ni skulle passa bra ihop, ju. Felicia, skaffa kille nu!

Felicia himlar med ögonen och trär på sig sina tighta, mörkblåa jeans.

- Bara för att du och Linus har vart tillsammans i 100 år!

Ellens leende bleknar plötsligt. Hon kommer genast tänka på att han undvikit henne hela dagen och Ida och Felicia ser fort hur hon blir ledsen.

- Förlåt, Ellen. Jag tänkte inte på .., säger Felicia.

- Det är okej, avbryter Ellen och börjar packa ner sina gympakläder i väskan. Det är bara det att jag måste prata med honom. Varför undviker han mig i skolan? Tycker ni att jag ska prata med honom nu direkt eller ska jag ringa honom när jag kommer hem?

Ida duttar lite läppglans på sina smala läppar.

- Jag tycker du borde prata med honom. Det blir mycket bättre öga för öga.

Felicia nickar.

- Ja, men samtidigt så kanske det bara blir konstigt. Han kanske erkänner mer om ni pratar med varandra i telefon. Om det är något allvarligt vill säga..

- Ja, precis! Det kanske inte är något allvarligt alls. Han kanske bara .. kanske bara mår lite dåligt. Men vi är ju ändå tillsammans, borde han inte kunna vara ärlig mitt framför ögonen på mig?

Felicia och Ida nickar. Det blir tyst en stund mellan tjejerna när dom packar sina gympapåsar. Felicia tar av handduken från håret och lånar borsten av Ellen.

- Strunt i det nu!, säger Ellen och sätter upp en tofs. Vi ska hitta en kille till dig! Ida har sin Pettan, det är bara en tidsfråga innan det blir något mellan Sara och Stefan, och jag måste reda ut allt med Linus. Felicia, du är snygg, smart och rolig. Hur kan det komma sig att du är singel?

Ida börjar fnissa och plötsligt börjar alla tjejer skratta i munnen på varandra. Dom drar på sig sina jackor och knyter sina skor.

- Jag vet inte .. jag antar att jag är ganska ointressant ..

- Sluta, Felicia! Du är ju hur go' som helst!, säger Ellen och Ida nickar.

Felicia rycker på axlarna.

- Ja, jag vet inte .. Jag ska nog bara satsa på plugget och dansen nu. Killarna får komma sen!

Tjejerna öppnar ytterdörren och kommer ut i den kalla luften.

- Ja .. annars finns det ju alltid en singel vid namn Daniel i klassen som du RÅKAR tycka är söt, skojsar Ellen ännu en gång och Felicia himlar med ögonen. Sluta tjata om Daniel nu!, tänker hon.

Karolina skyndar stegen mot gympasalen. Hon är inte särskilt upprörd över att Sara blev sur och gick iväg, förmodligen hem, men nu måste hon prata med tjejerna. Hoppas dom inte har gått än, tänker Karolina när hon precis ser tre tjejer med gympapåsar en bit framför sig. Karolina vinkar och tjejerna vinkar tillbaka. Ellen spetsar ögonen i Karolina när dom kommer fram till varandra.

- Hur mår Sara? Var är hon?

Karolina biter sig i läppen och tittar i Ellens ögon.

- Hon blev sur. Hon stack bara iväg.

Felicia, Ida och Ellen suckar och alla fyra tjejerna börjar gå mot skolbyggnaden.

- Så ni är ovänner nu?, frågar Ida.

Karro rycker på axlarna.

- Jag vet faktiskt inte. Hon sa att jag trodde jag visste allt om henne och Stefan, och sedan stack hon bara.

- Vadå .. hem?, undrar Felicia.

Karolina rycker på axlarna igen.

- Jag tycker att vi borde ringa Sara, säger Ellen. Ärligt talat, hon är ju vår bästa kompis. Hon mår väl skitdåligt för det där med Stefan. Pratade hon mycket om det?

Karolina suckar.

- Nej. Hon sa bara att hon kanske ville bli tillsammans med Stefan igen, för att han är väldigt gullig mot henne, men då sa jag emot. Då stack hon bara iväg, efter att ha skällt på mig.

- Då kanske det är bäst att du pratar med henne då, Karro? Det var ju dig hon blev sur på, säger förståndiga Ida och Ellen och Felicia nickar.

- Ja, gör det, Karro. Ring nu så ses vi på Bilden om en stund!, säger Ellen och dom tre tjejerna snabbar på till Bildlektionen. Karro tittar efter dom och fiskar sedan upp mobiltelefonen. Ska hon verkligen?

Sara trodde att eftermiddagen skulle bli en skön ''slappa i soffan''-dag utan massa ångest och jobbiga tankar. Visst, ostbågarna står på bordet och Vänner fyller tv-rutan, men hon kan bara inte sluta tänka på grälet med Karolina. Eller gräl och gräl, Sara blev lite sur. Eller överreagerade hon en aning? Sara suckar. Det som hände på fysiken fick henne att bli redigt generad och det tillhör inte hennes vardag att bli röd i ansiktet och typ vara lika osäker som Ida, men denna gång var det hemskt! Vad ska hända i fortsättningen? Två hela terminer till ska hon gå med Stefan i 9an innan gymnasiet, och vad kommer hända? Sara orkar inte tänka på saken. Hon trycker på pause, sätter sig upp och norpar åt sig två ostbågar i skålen. Precis då ringer hennes mobiltelefon som ligger på bordet och Sara tittar på den. Hon ser genast på displayen vem det är som ringer. Sara tar upp mobilen och trycker sakta på ''Svara''-knappen.

- Hej, Karro.

Sara låter lugn och lite förlåtande när hon svarar.

- Hej. Hur är det?

Sara reser sig upp och går upp mot sitt rum.

- Jo .. det är väl bra. Bara det att hela skolan kommer skratta ut mig varenda, jävla dag framöver!

- Nej, det är klart dom inte kommer göra. Om du bara är ärlig och tar fram ditt vanliga självförtroende så kommer det gå bra. Det finns väl ingen som kan köra över dig när du är som stoltast och står för dina grejer?

Sara suckar och går in på sitt rum och slänger sig på sängen.

- Nej, jag antar väl det .. Men .. det är så svårt. Stefan gillar säkert inte mig, och jag brukar ju inte direkt få dissen utav någon kille.

Karro suckar i luren.

- Sara, jag hoppas inte att detta handlar om att förstöra ditt coola rykte eller något. För en gångs skull kanske du får kämpa för en kille, men vad gör det? Det är ju det som är det lite pirriga och roliga. Om du sedan ger upp .. då kommer han säkert till dig! Det ordnar sig alltid ..

Sara vänder sig om och lägger sig på mage med armbågarna i sängen.

- Men ..

Karro avbryter.

- Inga men. Det kommer gå bra! Lita på mig.

Sara lägger sig ner igen.

- Okej, då. Och förlåt för förut. Jag skulle inte bara stuckit sådär.

- Det är okej. Nu när du bad om förlåtelse så är det okej.

Tjejerna brister ut i skratt.

- Så typiskt dig, Karro. Det ska alltid redas ut och vara lika för dig!

- Ja .. sådan är väl jag! Men stanna du hemma så säger jag till lärarna att du gick hem för att du hade huvudvärk, så sover du på saken så hörs vi imorn. Okej?

Sara nickar.

- Ja, det ska jag göra. Hälsa tjejerna. Puss, hej!

Sara trycker på ''Avbryt''-knappen på mobilen och ligger bara och tänker en stund. Hon orkar inte tänka på vad som kommer hända, eller vad Stefan kommer säga eller tycka, just nu är hon så trött att hon bara .. somnar.