Dansdöttrarna del 9
Men här kommer Dansdöttrarna del 9, blir väldigt långt idag för det var ju längesen ni fick läsa den :) :
Hela vägen hem tänkte Ida på Pettan. Vilken charmig kille, med världens vackraste smaragdgröna ögon. Det är som ett tecken alltihop. Tjejerna rekommenderade honom i matsalen och sedan när dom skulle gå därifrån krockade Ida med honom! Sedan kom han fram och frågade om hon ville ta en fika eller gå på bio. Ida har aldrig varit kär! Eller aldrig varit så här kär!
Ida är ensam hemma. Klockan är lite över fyra och snart kommer pappa hem, efter att ha hämtat Jerry på dagis. Hon vet vad som gäller då; äta, göra läxorna, städa rummet, passa Jerry medan pappa åker och handlar och kemtvättar, och sedan träna på dansläxan. Bara det att hon inte har någon danspartner! Ida sitter på stolen i sitt rum vid sitt skrivbord. Hon dyker ansiktet ner i händerna och skakar på huvudet. Pappa kommer bli så arg! Jag kommer ligga efter med läxan och jag kommer inte kunna följa med tjejerna ut på fredag, för pappa kommer tvinga mig dansa!, tänker Ida. Ida öppnar hastigt skrivbordslådan, lyfter på skynket och tar ut sin dagbok. Hon skriver ner allting som har hänt. Att hon träffade världens gulligaste Pettan, att Frida inte kan vara hennes danspartner, och att Sara gillar Stefan igen. Ida skriver ner allting, precis innan pappa kommer hem.
- Så, tjejer, vad vill ni äta, då?
Karro, Andrea och Conny sitter på Figges Food och pappa ögnar igenom matlistan leende. Karro ser att han spelar. Conny lever på bidrag, jobbar inte på grund av att han försover sig, och bjuder jämt sina döttrar på dyr lunch ute, trots att pengarna inte riktigt tillåter det. Flera gånger har Bella fått stoppa honom från att köpa för dyra luncher, eller till och med gett honom pengar till det.
Karro tittar inte ens i sin lista som ligger på bordet framför henne utan ler och tittar upp mot pappa.
- Jag tar spaghetti och köttfärssås!
Conny nickar.
- Ja, vad bra! Då beställer vi det. Andrea, gumman, vad vill du ha då?
Andrea suckar där hon sitter bredvid Karro med hakan i handen.
- Jag vet inte. Jag är inte ens hungrig. Måste du bjuda ut oss på lunch hela tiden?
Connys leende försvinner och Karro ser att han ser ledsen ut.
- Andrea, försök vara lite schyst mot pappa. Du ser väl att han försöker!, viskar Karro mot Andrea.
- Försöker att spendera onödiga pengar, ja!, säger Andrea och gör en grimas.
Conny lyfter armen och söker kontakt med en servitris som kommer fram.
- Ville ni beställa?
Servitrisen ler det vitaste leende Karro nånsin har sett med sin pigga och glada hästsvans.
- Ja, vi skulle vilja bestämma en spaghetti med köttfärssås till damen här mitt emot!, säger Conny och försöker vara rolig. Jag skulle vilja ha den här laxbiten på nummer 25. Är det remouladsås till den?
Servitrisen fortsätter le.
- Ja, det är det. Vill inte damen här ha något då?, säger hon och vänder sig mot Andrea.
- Nej, jag är inte hungrig. Ta en Fanta till mig bara.
Servitrisen raspar ner beställningen i sitt block och frågar sedan vad Karro och Conny vill dricka. Karro säger att hon vill ha samma som Andrea, en Fanta, och Conny säger snabbt att han tar en öl. Karro spänner ögonen i Conny, likaså gör Andrea fast betydligt argare. Conny fumlar plötsligt med besticken som ligger på bordet.
- Ehm .. jag .. en Fanta till mig också!, säger han och ler.
Servitrisen går vickandes iväg och Andrea reser sig upp.
- Jag ska bara på toa.
Andrea går iväg och Conny lutar sig fram mot Karolina.
- Hur är det med dig nu för tiden, gumman? Hur är det med dansen? Hur går det i skolan? Har du träffat någon kille än?
Karro himlar med ögonen.
- Nej, pappa, det har jag inte. Och jag har inte tid för någon heller. Inte med dansen, skolan och alla luncher du bjuder ut mig på.
Conny lutar sig tillbaka och ser lite vilsen och rädd ut.
- Pappa, jag vet att du bara vill vårat bästa, men ärligt talat, hur smart är det att spendera pengar på onödig mat på uteställen? Det är mycket billigare och mysigare om du lagar något hemma!
Conny kliar sig i huvudet.
- Men .. jag trodde ni tyckte om det? Er mamma gör ju mat hemma varje dag, så det kan väl vara kul för er att komma ut lite grann?
- Ja, jovisst, någon gång ibland, ja! Men tänk inte alltid på oss. Du måste klara dig på dina pengar, pappa. Lägg pengar på sådant som är viktigt. Restaurangmat är inte billigt!
Karro kan vara trött på att behöva vara mamma för Conny ibland. Han inser inte saker lika lätt längre. Bella är den hårt arbetande mamman med fint hus och vårdat utseende, medan Conny lever på bidrag och släpar runt sina barn mellan restauranger för att förgylla deras vardag. Karro önskar att han kunde ta tag i sitt liv ibland.
- Gumman, då! Jag har råd, vet du! Oroa dig inte!, säger Conny och viftar med handen och lägger till ett skratt. Karro ser fortfarande allvarlig ut.
- Jag vill bara att du tänker efter lite ibland, pappa.
Andrea kommer tillbaka och strax därefter kommer maten. Under hela måltiden är Karro tyst medan Andrea svarar suckandes på Connys jobbiga frågar. Vår familj är allt annat än perfekt, tänker Karolina.
Felicia är hemma igen och sitter och äter lasagne med hela familjen. Eller .. Jenny sitter och pratar i telefon med sin kille, och mamma och pappa sitter och pratar om sina jobb. Felicia sitter mest och petar i maten.
- Är du inte hungrig, Felicia?, säger Annelie och avbryter samtalet med pappa.
- Nej, inte så ..
Felicia börjar bli sugen på att dansa. Hon och Karro kunde inte träna på dansläxan idag så hon kan ju alltid börja själv. Felicia reser sig upp så att stolen skrapar i golvet.
- Tack för maten, säger hon och lyfter tallriken och ställer den på diskbänken.
- Ja, varsågod för det lilla du åt. Du kan väl äta lite senare, då?, säger Annelie och tar en klunk ur sitt mjölkglas.
Felicia försvinner upp på sitt rum och slänger sig på sängen med cd-fodralet i handen. Hon bläddrar igenom alla skivor hon har för att hitta någon som passar. Det mesta är klassiskt eller hip hop. Hon vill ju ha något popigt disco som passar henne och Karro! Plötsligt hittar hon en passande skiva, Absolute Disco, som hon sätter i cd-spelaren. Hon börjar digga till musiken och dansar på. Åh, vad Felicia älskar det här!
Sara sitter och ögnar igenom sin gamla skrivbok. Man kan inte riktigt säga att det är en dagbok, utan mer som en skrivbok där hon skrev och ritade bara som hon kände. Sara suckar. Nästan alla sidor är täckta med hjärtan kring ordet Stefan. Sara vet verkligen inte hur hon ska göra, om hon ska våga ta steget och prata med Stefan eller om hon bara ska skita i allt, eftersom det bara är så otroligt pinsamt? Men Sara gillar honom. Hon gör det. Han är söt, och verkligen rolig, och inte alls så odräglig som tjejerna tycker egentligen! Eller?
Sara stoppar tillbaka skrivboken i lådan och skjutsar lådan under sängen. Idag är hon bara så trött på allting. Dom har visst Religionsläxa till imorgon men vem orkar göra den? Kanske Ida och Ellen, men inte jag!, tänker Sara och suckar igen. Plötsligt rycker Sara till. Det vibrerar i byxfickan. Sara tar upp sin rosa luckmobil och tittar på displayen. Nu är hon inte trött längre, tvärtom. Hon blir kallsvettig och bara så energisk! Det är Stefan som ringer! Sara vet inte vad hon ska säga i telefonen, men hon måste väl svara, eller? Sara svarar.
- Hallå?
- Hej .. det är Stefan.
Sara sitter på sängen och hör att Stefan är väldigt lugn, motsatsen till vad han är i skolan. Sara säger ingenting. Hon andas bara i luren lugnt och sansat ..
- Hur är det med dig? Jag har inte sett dig sen fysiken.
Sara tar ett djupt andetag.
- Nej, jag var så himla trött. Och angående det där som hände ..
- Oroa dig inte! Ärligt .. du behöver inte oroa dig, Sara. Jag har gillat dig ganska länge också, men vi behöver inte ta detta så hastigt. Om du vill tänka över det så är det okej, vi kan ta det lugnt. Om du gillar mig förstås?
Sara kan inte tro sina öron. Gillar Stefan henne? Det kunde hon aldrig tro! Aldrig i hela livet. Men nu orkar Sara inte låta som Miss Perfekt längre.
- Vadå? Varför utnyttjar du mig i skolan då?
Sara hör att Stefan suckar.
- Jag vet inte .. det blir så när man är med Marcus. Det är liksom vi, vi har kul när vi håller på.
Sara rynkar ögonbrynen.
- Vadå håller på? Vågar du inte stå för att du gillar mig eller? Går du då runt och utnyttjar mig genom att ta på min rumpa?
Sara är inte så säker på om hon känner likadant för Stefan längre.
- Nej, alltså, Sara. Jag visste ju att du hatade mig för att jag höll på så och då vågade jag inte säga att jag gillade dig, eller gillar dig. Nu när du väl gör det så ..
- Vadå GÖR? Jag gillar inte alls dig!
Sara avbryter samtalet och slänger mobilen på sängen bredvid sig. Usch! Han kan inte försvara sig, den fegisen. Sara reser sig och springer nerför trappan och ut i hallen. Mamma är och tränar och mormor och morfar är på middag hos några bekanta, så Sara passar på att sticka ut. Hon tar på sig jacka, skor och halsduk allra hastigast och sätter sig på cykeln. Nu vill hon bara dansa bort tankarna på Stefan hos Ellen.
Ellen mår toppen. Hon och Linus ligger i hennes säng och kramas. Tvn är på men dom bara intresserar sig för varandra.
- Jag var verkligen orolig över det som hände idag. Jag trodde du typ inte var kär i mig längre!, säger Ellen och skrattar där hon ligger på Linus och kramar honom.
Linus suckar och pussar henne i håret.
- Jag vet, gumman. Förlåt, men vad skulle jag tro? Men nu när jag vet att Stefan bara snackar massa skit så blir jag redigt förbannad alltså!
Ellen nickar och dom kysser varandra.
- Men vi har varann, eller hur? Du kan ALLTID lita på mig, jag skulle aldrig göra något sådant, verkligen inte. Jag är kass på att ljuga!
Linus börjar skratta.
- Ja, verkligen. Kommer du ihåg den gången klassen skulle säga till Bengt att alla hade drabbats av influensa? Du bara ''Men .. nej, jag har faktiskt inte influensa!''.
Ellen börjar fnissa och rullar runt och hamnar på rygg. Linus kysser henne på halsen, men avbryts av att det plingar på dörren. Hela familjen har kommit hem, förutom pappa, och Ellen kan höra att mamma öppnar dörren där nere. Ellen försöker få tyst på Linus som pussar henne i pannan.
- Linus, ssccch!
Inte långt efter ropar Åsa.
- Ellen! Sara är här!
Ellen rynkar pannan och Linus ser ut som ett frågetecken.
- Skulle hon komma?, säger Linus och Ellen vet att han vill vara själv med henne.
- Nej, men det kanske har hänt något med Stefan och det. Vänta här, jag kommer snart.
Ellen pussar Linus hastigt på munnen och sticker nerför trapporna där Sara står, alldeles frusen och röd om kinderna.
- Hej, Sara!
Ellen kramar henne och bjuder in henne i köket samtidigt som Ellen skjutsar ut mamma.
- Har det hänt något?
Sara sätter sig i kökssoffan medan Ellen börjar fiffla med lite varm choklad. Sara suckar.
- Stefan ringde.
Ellen spärrar upp ögonen.
- Gjorde han!?
- Ja, och jag .. skällde ut honom.
Ellen sänker ögonen.
- Sara .. varför det?
- Han kan inte stå för att han gillar mig! Ni hade rätt .. han utnyttjar mig bara.
Ellen får en klump i halsen. Ska hon berätta om att Stefan ljög för Linus? Ellen vänder ryggen mot Sara och börjar fixa med chokladen.
- Vet du varför Linus var så sur på mig i plugget idag? Stefan hade tydligen sagt till Linus att jag strulat med Gabriel igen.
Ellen tittar över axeln och ser att Sara rynkar sina ögonbryn och tittar Ellen djupt i ögonen.
- Va? Var det därför? Åh, han är en sådan ... åh!
Sara dyker ner ansiktet i händerna efter att ha slagit sig själv i huvudet.
- Fattar du att jag gillade honom för ungefär en timme sedan?
Ellen börjar plötsligt skratta.
- Sara, ditt humör kan ändras på bara en sekund!
Ellen lyfter de tre kopparna med choklad och ställer dom på bordet.
- Liiinuuuus! Vill du ha varm choklad?
- Ja! Jag kommer!
Linus steg dunkar där uppe och hoppar sedan nerför trappan och hejar på Sara. Sara hoppar längre in i soffan så att Linus får plats.
- Jag är så ledsen, Linus. Lita inte på Stefan. Han utnyttjar mig, och ljuger för dig. Jag tänker aldrig mer gilla honom! Åh, jag önskar bara att jag kunde sjunka genom jorden.
Linus rycker på axlarna och tar sin choklad.
- Äh, det är lugnt. Jag tänker i alla fall strunta i honom.
Ellen sätter sig mitt emot Sara och Linus och alla börjar sippa på den heta chokladen. Det är kolsvart ute och taklampan lyser över dom. Klockan är halv sju och Ellen börjar tänka på Religionsläxan.
- Har ni gjort religionen?, frågar Ellen plötsligt.
Linus skakar på huvudet.
- Nej, men det var väl bara två sidor vi skulle läsa eller något? Du kan väl förhöra mig sedan?
- Ja, visst. Jag måste bara läsa igenom det några gånger ifall Bengt har gjort något förhör.
Sara tittar drömmande på Ellen och Linus.
- Tänk vilken tur att ni har varandra. Tjejkompisar är bra att ha, men liksom .. en pojkvän. Tänk vad soft! Jag vill också hångla och hålla handen!
Alla tre börjar skratta.
- Sara, du är galen, säger Ellen.
- Hallå!?
Ida rycker till. Hon har somnat i soffan och nu hör hon att pappa ropar från hallen med hög röst. Åh, nej, tänker Ida. Jag har inte hunnit göra religionsläxan, inte hunnit plocka ordning i rummet och inget vettigt alls som jag måste göra efter skolan! Varför glömde jag just idag? Ida reser sig upp från soffan, gnuggar sig i ögonen och plattar till håret. Jerry rusar in i vardagsrummet och slänger sig bredvid henne i soffan, sätter på tecknat på tv. Ida smeker honom över håret. Han är så söt. Tomas dundrar in i rummet efter Jerry och tittar på Ida.
- Hej. Har du gjort läxan och städat än, Ida?
Ida får lite smått panik.
- Ehm .. ja, jag höll på att städa men skulle bara kolla om jag hade min hårborste här i soffan.
Ida reser sig och går in på sitt rum. Tomas verkar strunta i henne och börjar fiffla med stekpannor och kastruller i köket. Ida stänger in sig i sitt rum och börjar hastigt plocka undan lite kläder som ligger utspridda på golvet. Skrivbordet är som vanligt städat, men Ida kan aldrig hålla koll på sina kläder. Hon öppnar fönstret för att vädra trots att det är svinkallt utomhus, och sedan lägger hon överkastet prydligt över sängen. Ida sätter händerna i sidorna och kollar runt. Inget mer? Nej, inget mer. Nu är det väl bara att börja med religionsläxan. Hon vill kunna säga till pappa att hon fick MVG - igen. Om det nu blir något förhör då av Bengt. Plötsligt fastnar Idas blick på en ram som står i hyllan. I ramen finns fem glada tjejer. Ellen längst ut, sedan Sara, sedan Karro, sedan Felicia och sist Ida. Bilden är tagen förra sommaren när de var i Felicias stuga och badade. Åh, vad det var roligt, tänker Ida. Men det krävdes mycket förberedelse och snack med pappa för att han skulle säga ja. Ida börjar tänka på dansen och orkar inte tänka på alla partners hon kan tänkas välja. Nu får hon väl börja på en dans själv då om det ska vara så att hon inte har någon att dansa med! Ida öppnar dörren och går ut i köket. Jerry har somnat framför Kalle Anka och pappa står och steker pannbiffar vid spisen.
- Pappa?
Tomas tittar på Ida.
- Ja?
- När ska vi äta?
Tomas suckar.
- Ida, du får vänta lite. Maten blir inte klar på fem minuter. Den är kanske klar om en halvtimma. Börja med läxan nu.
Ida suckar och börjar gå mot sitt rum. Hon hör då att Tomas börjar närma sig henne och hon vänder sig om.
- Suckade du?
Ida ser ut som ett frågetecken.
- Va? Vadå?
Tomas lyfter fingret och pekar mot henne.
- Vadå va? Du suckar aldrig så igen! Förstår du? Skolan ska du klara, för det gjorde jag! Kolla vilket fint jobb jag har fått! Du ska gå ut med toppbetyg!
Tomas vänder på klacken och går mot spisen igen. Ida står stilla och bara tittar ut i tomma intet. Ögonen fylls med tårar och hon känner att hon inte orkar ta pappas skit mera. Ida vänder blicken mot soffan där Jerry ligger. Tomas bryr sig inte om Jerry somnar eller tittar på tv istället för att göra något vettigare, han ''är ju bara barn'' menar Tomas. Ida rusar in på sitt rum och sätter på cdspelaren. Nej, läxan ska hon göra senare ikväll, nu vill hon bara dansa. Det är det enda som rensar hennes huvud.
Karro har precis kommit hem från lunchen med pappa och Andrea. Andrea stack direkt till stallet efteråt, men Karro sitter i tvsoffan med mamma bredvid sig och tittar på något viktprogram. Mamma vill hålla sig i form och tittar jämt på sådana här program. Karro brukar mest slötitta. Kan dom inte sätta på Honey istället? Världens bästa dansfilm!
Karro suckar och tittar på mamma.
- Mamma, ärligt! Du ser ju detta jämt! Kan vi inte sätta på Honey eller Flashdance eller någon dansfilm?
Bella börjar skratta.
- Så du menar inte att du ser på dom filmerna jämt? Detta program går en gång i veckan, vi ser klart det nu.
Karro suckar men är otålig. Hon börjar prata med mamma.
- Du .. varför skiljdes du och pappa egentligen?
Karro har aldrig haft svårt för att prata. Hon är väldigt öppen med sina frågor och funderingar. Mamma vänder huvudet mot Karro.
- Ja du, Karolina .. Det var av många olika anledningar ..
- Som vadå?
Bella suckar.
- Ja .. jag hade slutat älska honom, vi trivdes inte ihop helt enkelt. Och sedan är vi så olika .. jag lever ju för mitt jobb, och pappa var en .. en slöfock!
Bella och Karolina fnissar lite lätt men sedan blir Karro allvarlig.
- Men mamma .. pappa behöver jobb. Han kan inte leva på sitt bidrag och samtidigt sköta om två barn. Han har väl säkert inte klippt sig på flera månader heller. Mamma, vad ska vi göra?
- Jag vet, gumman. Men det är inte vårt ansvar att ta hand om honom. Du vet att jag har försökt prata med honom men han kan ju aldrig ha fel!
- Men han kommer ju inte ha råd att ha kvar oss om han håller på som han gör!
Bella lägger handen på Karros.
- Det kommer ordna sig, Karolina. Lita på mig. Det är bara det .. när jag skiljde mig från honom trodde jag att vi bara skulle träffa varandra när vi lämnar över barnen, inte att jag skulle bli som en mamma för honom!
- Ja, det är ju det jag menar, mamma. Pappa kommer inte klara detta, och du kan inte fortsätta stoppa några hundringar då och då i hans jackficka. Tro mig, jag har sett
Bella smeker sig i ansiktet och ser förfärad ut.
- Jag vet. Du har rätt. Jag ska prata med honom.
Karro nickar och dom fortsätter titta på det dåliga viktprogrammet. Karro skiter i religionsläxan idag. En sådan här mörk kväll i oktober vill hon bara somna i soffan.
Felicia tar ett bett på mackan. Osten har hunnit stelna och gurkan är så tunn att allt bara ser ut som en genomskinlig vattenpöl i mitten på mackan. Hon rynkar pannan och sväljer biten med ett glas mjölk.
- Pappa, hur gör du mackor?
Felicia börjar fnissa och blänger på pappa. Pappa tittar bara förvånat på henne där han sitter bredvid henne i tv-soffan och zappar mellan kanalerna.
- Vadå? Det är ju precis så som mamma brukar göra!
Felicia fortsätter fnissa.
- Nej, pappa, du gör allt så slarvigt!
Pappa suckar och vänder blicken mot tvn.
- Jaha .. här klagas det bara.
Felicia lyfter på mackan och glaset och reser sig upp.
- Nej, pappa, det blir allt bra. Nu går jag och lägger mig. God natt.
Hon pussar pappa på kinden och lämnar mackan med den stela osten och mjölkglasen i köket, sedan går hon mot sitt rum. Felicia är ganska nöjd. Dansen hon satte ihop förut blev hon nöjd med och hon tror att den kommer passa Karro fint också. Felicia sätter sig på huk inne i rummet och sätter på cdspelaren. Låten som hon gjort en dans till rullar igång och hon ställer sig upp och börjar dansa. 8 takter går och snart är det klart. Felicia ler. Hon har lyckats. Läxan är gjord. Och hon gjorde det med bravur. Som vanligt.
åååh äntligen! Tyvärr hinner jag inte läsa nu, mycket att göra! men gud vad spännande:D
Vad roligt!
Får ta och läsa igenom allt sen :)