DansDöttrarna, del 1
Ni som kanske vill läsa min saga kan jag lägga ut lite delar här på bloggen i bland. Den handlar om fem tjejer som dansar och går i skolan. Dom är 16 år. Jaja, här är första delen:
- Okej! Så kom ihåg att alla ska sätta ihop ett dansnummer på 8 takter till nästa tisdag. Vi ses på torsdag!
Sara, med sina nya, fräscha danskläder från Italien där hennes pappa bor, vinkar till danslärararna Jessica och Ines som undervisar henne och hennes kompisar i dans två gånger i veckan. Sara släpper ut sitt långa, bruna hår från hästsvansen och går fram till Ellen.
- Ska vi öva tillsammans till på torsdag?
Sara ser förväntansfullt på Ellen.
- Ja! Det kan vi göra, säger Ellen och ler sitt söta leende.
Ellen är motsatsen till Sara. Hon har jätteblondt hår, är kort, smal och blåögd och älskar allt som har med rosa och smink att göra. Sara gillar mest fotboll (och dans) och att hänga med killarna.
Ett fnissigt skratt hörs längre bort i danslokalen och Sara och Ellen vänder sig om.
- Karro. Har hon gjort något roligt nu igen?
Sara och Ellen skrattar åt Karolina, den spralliga, hoppiga tjejen med ljusbrun hockeyfrilla och stort leende, som står och härmar någon rolig gubbe tillsammans med Ida och Felicia. Ida är den lugnaste personen i hela dansgruppen. Hon är precis som Ellen, smal, kort och blond men snäppet lugnare. Ida gillar inte nya saker men hänger ofta på sina kompisar för att ändå testa lite nytt. Hon står och fnissar tillsammans med Felicia, som varit bästis med Sara i hela sitt liv. Felicia är lång och en typisk flicka. Hon säger inte så mycket men fnissar med dom andra. Ibland kan hon bli lite småsur, men för det mesta är hon glad. Sara, Ellen, Karolina, Ida och Felicia är fem helt olika tjejer. Dom har nästan bara en sak gemensamt: dom älskar att dansa! Dom alla är snart 16 år och har dansat i samma grupp sen dom gick i 2an. Dom brukar ofta vara med varandra på fritiden, men inte alla fem. För det mesta är det Sara och Felicia, Ellen och Karolina, och Ida som ibland är med Ellen.
- Ida! Kom nu! Snabba dig på!
Ida vänder sig försiktigt om och ser pappa Tomas stå med lillebrorsan Jerry i dörröppningen till danslokalen och se minst sagt irriterad ut.
- Jag kommer, pappa, säger Ida tyst och vinkar till dom andra tjejerna.
Hon går till Tomas och Jerry och som vanligt småskäller han på Ida.
- Varför är han alltid så taskig mot Ida? Ellen tittar förbryllat på sina vänner.
- Ja, hon som är världens snällaste, fyller Felicia i.
Tjejerna rycker på axlarna, tar på sig sina skor och tar bussarna hem.
- Hej, gumman, hur var det på dansen?
Sara smäller igen dörren och tar av sig jackan.
- Det var bra.
- Roligt! Vad fick ni göra?
Saras mamma Carola är inte den som är osocial kan man säga. När hon var väldigt ung träffade hon Antonio, Saras pappa, i Italien och dom inledde en romans väldigt fort. Helt plötsligt föddes Sara, men Antonio hade mycket jobb och Carola ville inte flytta, han likaså. Dom splittrades och nu får Carolas mamma och pappa hjälpa dom med pengarna. Sara åker till Antonio, som bor i Italien, på lov och lediga tider och träffar honom. Hon pratar flytande italienska.
Helt plötsligt kommer Saras morfar in i köket och häller upp ett glas vatten.
- Hej, tjejen!
- Hej, morfar.
Sara är trött och slinker ner på köksstolen mitt emot mamma, som läser kvällstidningen.
- Vad fick ni göra, gumman?
Sara blåser håret ur ögonen och sätter hakan i handen.
- Olika saker. Vi ska lära in en dans på 8 takter till nästa tisdag. Jag ska vara med Ellen.
Carola skiner upp och ler.
- Nej, vad roligt! Eller hur, pappa?
Morfar sväljer det sista vattnet i glaset och gör tummen upp.
- Jättemulligt, tjejen.
Carola och Sara brister plötsligt ut i skratt.
- Vem säger mulligt nu för tiden, morfar?
Skratt igen.
- HALLÅ?
Ellen slår igen dörren och nerför trappan hoppar storebrorsan Albin fram.
- Tja!
- Var är mamma?
Albin går in i köket och letar efter Coca Colan i kylen.
- Hon är och handlar.
Ellen springer uppför trappan och på väg upp välkomnas hon av hög hip hop-musik på högsta volym.
- INEEEES! SÄNK!
Ines. Ja, ni hörde rätt. Ellen och Ines är syskon, och Ines tränar Ellen och hennes kompisar i dans. Ines är bästis med den andra dansläraren Jessica och dom gör allting tillsammans.
- Ja, lugn!
Ines sänker musiken pyttelite men dansar och sjunger på som vanligt inne i sitt stökiga, rosa rum! Ellen försvinner in på sitt rum där datorn är den enda sysselsättningen. Hon har alltid gillat att pyssla, men när hon kom upp i tonåren tröttnade hon på det. Nu är det chatt på datorn med killen Linus och tjejerna som gäller, eller så brukar hon umgås med Ines på stan och shoppa. Ines och Jessica är 22 år, alltså sju år mellan dansbarnen och dom. När Ines och Jessica var i tonåren och danstjejerna gick i lågstadiet tyckte Ines att hennes lillasyrra var hur töntig som helst, men nu när dom båda har blivit mognare tycker dom att det är kul att dela samma intressen: kläder, smink och frisyrer.
- Har vi inte sagt att du ska komma ut till bilen direkt efter att ni har slutat?
Tomas kastar av sig skorna och börjar klä av Jerry, hastigt och ilskt.
- Jo, men..
- Ida, inga men! Jag vill inte stå och vänta på dig!
Ida suckar och går in på sitt rum. Varför ska han alltid vara så förargad? Ida stänger dörren efter sig och sätter sig vid skrivbordet. Där ute är det bara en gräsmatta. Ett litet träd till vänster också, ja. Kanske kan hon skymta en grå villa lite längre bort, men annars- inget. Ida är trött på sin pappas tjat. Det enda hon har är dansen och sin.. Ida öppnar skrivbordslådan och lyfter på ett skynke. Sin dagbok. I flera år har hon skrivit dagbok, hon skriver om allt. Om dansen, kompisar, pappa, filmer, musik- allt hon känner och tycker. Ingen vet förstås om att hon skriver dagbok, därför ligger den gömd i skrivbordslådan. Ida öppnar låsen med den lilla nyckeln och tar fram en bläckpenna. Tvekar. Vad ska hon skriva? ''Dans idag. Jättekul. Pappa förbannad sedan som vanligt.''. Nej, hon låser dagboken och lägger tillbaka den under skynket i skrivbordslådan. Hon sneglar på klockan; 21.16. Orkar inte ikväll. Ikväll är hennes humör lika tråkigt som gräsmattan utanför hennes fönster.
Felicia öppnar dörren till den gula, stora villan och känner doften av mat. Det osar och ryker från köket och hennes mun stiger uppåt. Yes! Köttbullar och makaroner till kvällsmat- aldrig fel. Felicias pappa Hans kommer fram och kramar om henne.
- Hej, gumman! Gick det bra på dansen? Ni är ju så duktiga. Musiken svänger, verkligen.
Felicia himlar med ögonen. Pappa är helt galen i musik och han stöttar henne väldigt mycket i hennes dans, nästan lite för mycket ibland.
- Mamma gör köttbullar. Det blir väl mums?
Hans går in i köket dansandes och kysser mamma Annelie i nacken.
- Vad har det tagit åt dig idag, älskling?, säger Annelie och skrattar.
Felicia himlar med ögonen igen, men ler. Hennes föräldrar är nästan aldrig sura, dom stöttar henne i det mesta, och dessutom jobbar mamma på Lindex så hon får alltid fina kläder gratis därifrån till Felicia.
- Syrran! Vi vann!
Felicia är inte beredd när hennes syster Jenny rusar fram till henne. Jenny är 19 år och spelar fotboll. Hon har spelat lika länge som Felicia dansat, och syrrorna är väldigt bra kompisar och stöttar varandra i deras sporter.
- Nej, vad roligt. Berätta!
Felicia ger sin syster en stor kram. Jenny babblar på om matchen, att det var straffar, rött kort, snygga killar på läktaren och konstiga domare. Familjen Holst sätter sig vid matbordet och inväntar köttbullar och makaroner. Gott. Felicia ler. Det kan nästan inte bli bättre än så här. Eller jo, tänker Felicia. Jag skulle nog behöva en dusch.
21.21. Karolina kollar på klockan på mobilen när hon kommer innanför dörren. Det är mörkt ute, hennes pappa har mörkt hår. Kanske tänker han på henne? Karolinas föräldrar är skilda och hon bor för det mesta hos sin mamma. Dom har varit skiljda ganska länge nu, men dom bråkar ändå. Pappa ringer och skäller på mamma att hon inte ska ge Karolina och sin syster Andrea så mycket saker, för då måste han ge dom lika mycket, och det har han inte råd med. Förr var pappa Conny alltid den glada, lugna och omtänksamma typen och Karolina föredrog faktiskt honom framför mamma om hon var tvungen att välja. Men när hon kom upp i tonåren blev han helt konstig. Han bytte stil helt. Nu är mamma den som har Karolina och Andrea mest, hon säger att Conny inte klarar av att ta hand om två döttrar.
- Karolina, kan du ge mig lappen på bordet där?
Mamma Isabella, kallad Bella, sitter i vardagsrummet i fåtöljen med telefonen mot örat och pekar på hallbordet. Karolina går fram och räcker mamma lappen och går sedan in på toaletten. Hon sätter sig på toalocket och dyker ner ansiktet i händerna.
- Pappa, pappa, pappa. Snälla, bli som förr. Jag vet att det inte kan vara lätt att vara skiljd, men snälla, du kan väl åtminstone ta hand om mig?
Karolina är en sprallig tjej, visst, och hon är den mest roliga utav danstjejerna, men det som ingen vet är att hon ofta pratar med sig själv.
Karolina reser sig och tar av sig kläderna. Hon stiger in i duschen och låter det varma vattnet bara rinna nerför henne. Tänker. Tänker på Conny. Vill tänka på allt utom Conny. Vad är det på tvn ikväll? So you think you can dance? är väl idag? Karolina tar lite av Dove-tvålen och gnuggar sig I ansiktet. Jävla allting.
- Okej! Så kom ihåg att alla ska sätta ihop ett dansnummer på 8 takter till nästa tisdag. Vi ses på torsdag!
Sara, med sina nya, fräscha danskläder från Italien där hennes pappa bor, vinkar till danslärararna Jessica och Ines som undervisar henne och hennes kompisar i dans två gånger i veckan. Sara släpper ut sitt långa, bruna hår från hästsvansen och går fram till Ellen.
- Ska vi öva tillsammans till på torsdag?
Sara ser förväntansfullt på Ellen.
- Ja! Det kan vi göra, säger Ellen och ler sitt söta leende.
Ellen är motsatsen till Sara. Hon har jätteblondt hår, är kort, smal och blåögd och älskar allt som har med rosa och smink att göra. Sara gillar mest fotboll (och dans) och att hänga med killarna.
Ett fnissigt skratt hörs längre bort i danslokalen och Sara och Ellen vänder sig om.
- Karro. Har hon gjort något roligt nu igen?
Sara och Ellen skrattar åt Karolina, den spralliga, hoppiga tjejen med ljusbrun hockeyfrilla och stort leende, som står och härmar någon rolig gubbe tillsammans med Ida och Felicia. Ida är den lugnaste personen i hela dansgruppen. Hon är precis som Ellen, smal, kort och blond men snäppet lugnare. Ida gillar inte nya saker men hänger ofta på sina kompisar för att ändå testa lite nytt. Hon står och fnissar tillsammans med Felicia, som varit bästis med Sara i hela sitt liv. Felicia är lång och en typisk flicka. Hon säger inte så mycket men fnissar med dom andra. Ibland kan hon bli lite småsur, men för det mesta är hon glad. Sara, Ellen, Karolina, Ida och Felicia är fem helt olika tjejer. Dom har nästan bara en sak gemensamt: dom älskar att dansa! Dom alla är snart 16 år och har dansat i samma grupp sen dom gick i 2an. Dom brukar ofta vara med varandra på fritiden, men inte alla fem. För det mesta är det Sara och Felicia, Ellen och Karolina, och Ida som ibland är med Ellen.
- Ida! Kom nu! Snabba dig på!
Ida vänder sig försiktigt om och ser pappa Tomas stå med lillebrorsan Jerry i dörröppningen till danslokalen och se minst sagt irriterad ut.
- Jag kommer, pappa, säger Ida tyst och vinkar till dom andra tjejerna.
Hon går till Tomas och Jerry och som vanligt småskäller han på Ida.
- Varför är han alltid så taskig mot Ida? Ellen tittar förbryllat på sina vänner.
- Ja, hon som är världens snällaste, fyller Felicia i.
Tjejerna rycker på axlarna, tar på sig sina skor och tar bussarna hem.
- Hej, gumman, hur var det på dansen?
Sara smäller igen dörren och tar av sig jackan.
- Det var bra.
- Roligt! Vad fick ni göra?
Saras mamma Carola är inte den som är osocial kan man säga. När hon var väldigt ung träffade hon Antonio, Saras pappa, i Italien och dom inledde en romans väldigt fort. Helt plötsligt föddes Sara, men Antonio hade mycket jobb och Carola ville inte flytta, han likaså. Dom splittrades och nu får Carolas mamma och pappa hjälpa dom med pengarna. Sara åker till Antonio, som bor i Italien, på lov och lediga tider och träffar honom. Hon pratar flytande italienska.
Helt plötsligt kommer Saras morfar in i köket och häller upp ett glas vatten.
- Hej, tjejen!
- Hej, morfar.
Sara är trött och slinker ner på köksstolen mitt emot mamma, som läser kvällstidningen.
- Vad fick ni göra, gumman?
Sara blåser håret ur ögonen och sätter hakan i handen.
- Olika saker. Vi ska lära in en dans på 8 takter till nästa tisdag. Jag ska vara med Ellen.
Carola skiner upp och ler.
- Nej, vad roligt! Eller hur, pappa?
Morfar sväljer det sista vattnet i glaset och gör tummen upp.
- Jättemulligt, tjejen.
Carola och Sara brister plötsligt ut i skratt.
- Vem säger mulligt nu för tiden, morfar?
Skratt igen.
- HALLÅ?
Ellen slår igen dörren och nerför trappan hoppar storebrorsan Albin fram.
- Tja!
- Var är mamma?
Albin går in i köket och letar efter Coca Colan i kylen.
- Hon är och handlar.
Ellen springer uppför trappan och på väg upp välkomnas hon av hög hip hop-musik på högsta volym.
- INEEEES! SÄNK!
Ines. Ja, ni hörde rätt. Ellen och Ines är syskon, och Ines tränar Ellen och hennes kompisar i dans. Ines är bästis med den andra dansläraren Jessica och dom gör allting tillsammans.
- Ja, lugn!
Ines sänker musiken pyttelite men dansar och sjunger på som vanligt inne i sitt stökiga, rosa rum! Ellen försvinner in på sitt rum där datorn är den enda sysselsättningen. Hon har alltid gillat att pyssla, men när hon kom upp i tonåren tröttnade hon på det. Nu är det chatt på datorn med killen Linus och tjejerna som gäller, eller så brukar hon umgås med Ines på stan och shoppa. Ines och Jessica är 22 år, alltså sju år mellan dansbarnen och dom. När Ines och Jessica var i tonåren och danstjejerna gick i lågstadiet tyckte Ines att hennes lillasyrra var hur töntig som helst, men nu när dom båda har blivit mognare tycker dom att det är kul att dela samma intressen: kläder, smink och frisyrer.
- Har vi inte sagt att du ska komma ut till bilen direkt efter att ni har slutat?
Tomas kastar av sig skorna och börjar klä av Jerry, hastigt och ilskt.
- Jo, men..
- Ida, inga men! Jag vill inte stå och vänta på dig!
Ida suckar och går in på sitt rum. Varför ska han alltid vara så förargad? Ida stänger dörren efter sig och sätter sig vid skrivbordet. Där ute är det bara en gräsmatta. Ett litet träd till vänster också, ja. Kanske kan hon skymta en grå villa lite längre bort, men annars- inget. Ida är trött på sin pappas tjat. Det enda hon har är dansen och sin.. Ida öppnar skrivbordslådan och lyfter på ett skynke. Sin dagbok. I flera år har hon skrivit dagbok, hon skriver om allt. Om dansen, kompisar, pappa, filmer, musik- allt hon känner och tycker. Ingen vet förstås om att hon skriver dagbok, därför ligger den gömd i skrivbordslådan. Ida öppnar låsen med den lilla nyckeln och tar fram en bläckpenna. Tvekar. Vad ska hon skriva? ''Dans idag. Jättekul. Pappa förbannad sedan som vanligt.''. Nej, hon låser dagboken och lägger tillbaka den under skynket i skrivbordslådan. Hon sneglar på klockan; 21.16. Orkar inte ikväll. Ikväll är hennes humör lika tråkigt som gräsmattan utanför hennes fönster.
Felicia öppnar dörren till den gula, stora villan och känner doften av mat. Det osar och ryker från köket och hennes mun stiger uppåt. Yes! Köttbullar och makaroner till kvällsmat- aldrig fel. Felicias pappa Hans kommer fram och kramar om henne.
- Hej, gumman! Gick det bra på dansen? Ni är ju så duktiga. Musiken svänger, verkligen.
Felicia himlar med ögonen. Pappa är helt galen i musik och han stöttar henne väldigt mycket i hennes dans, nästan lite för mycket ibland.
- Mamma gör köttbullar. Det blir väl mums?
Hans går in i köket dansandes och kysser mamma Annelie i nacken.
- Vad har det tagit åt dig idag, älskling?, säger Annelie och skrattar.
Felicia himlar med ögonen igen, men ler. Hennes föräldrar är nästan aldrig sura, dom stöttar henne i det mesta, och dessutom jobbar mamma på Lindex så hon får alltid fina kläder gratis därifrån till Felicia.
- Syrran! Vi vann!
Felicia är inte beredd när hennes syster Jenny rusar fram till henne. Jenny är 19 år och spelar fotboll. Hon har spelat lika länge som Felicia dansat, och syrrorna är väldigt bra kompisar och stöttar varandra i deras sporter.
- Nej, vad roligt. Berätta!
Felicia ger sin syster en stor kram. Jenny babblar på om matchen, att det var straffar, rött kort, snygga killar på läktaren och konstiga domare. Familjen Holst sätter sig vid matbordet och inväntar köttbullar och makaroner. Gott. Felicia ler. Det kan nästan inte bli bättre än så här. Eller jo, tänker Felicia. Jag skulle nog behöva en dusch.
21.21. Karolina kollar på klockan på mobilen när hon kommer innanför dörren. Det är mörkt ute, hennes pappa har mörkt hår. Kanske tänker han på henne? Karolinas föräldrar är skilda och hon bor för det mesta hos sin mamma. Dom har varit skiljda ganska länge nu, men dom bråkar ändå. Pappa ringer och skäller på mamma att hon inte ska ge Karolina och sin syster Andrea så mycket saker, för då måste han ge dom lika mycket, och det har han inte råd med. Förr var pappa Conny alltid den glada, lugna och omtänksamma typen och Karolina föredrog faktiskt honom framför mamma om hon var tvungen att välja. Men när hon kom upp i tonåren blev han helt konstig. Han bytte stil helt. Nu är mamma den som har Karolina och Andrea mest, hon säger att Conny inte klarar av att ta hand om två döttrar.
- Karolina, kan du ge mig lappen på bordet där?
Mamma Isabella, kallad Bella, sitter i vardagsrummet i fåtöljen med telefonen mot örat och pekar på hallbordet. Karolina går fram och räcker mamma lappen och går sedan in på toaletten. Hon sätter sig på toalocket och dyker ner ansiktet i händerna.
- Pappa, pappa, pappa. Snälla, bli som förr. Jag vet att det inte kan vara lätt att vara skiljd, men snälla, du kan väl åtminstone ta hand om mig?
Karolina är en sprallig tjej, visst, och hon är den mest roliga utav danstjejerna, men det som ingen vet är att hon ofta pratar med sig själv.
Karolina reser sig och tar av sig kläderna. Hon stiger in i duschen och låter det varma vattnet bara rinna nerför henne. Tänker. Tänker på Conny. Vill tänka på allt utom Conny. Vad är det på tvn ikväll? So you think you can dance? är väl idag? Karolina tar lite av Dove-tvålen och gnuggar sig I ansiktet. Jävla allting.
Kommentarer:
Trackback