Julia's

Ellen sneglar på Linus. Engelskalektion och hon sitter med fem stycken vid sitt gruppbord, Linus mitt emot sig. Karro skulle egentligen suttit bredvid henne, men hon är visst instängd på toaletten med Sara eller nåt. Hoppas dom kommer på nästa lektion. Stackars Sara.

Linus sitter och läser i boken. Det gör alla i klassen också, förutom Stefan och Marcus som gör något trick med suddgummit.

Ellen sätter boken upp till näsan och sneglar med sina blåa ögon mot Linus. Min drömkille, tänker hon. Min drömkille enda till han bara vände bort huvudet mot mig i morse och gick iväg. VAD ÄR PROBLEMET? Ellen är inte den typen som brukar ha problem och trubbel med sina pojkvänner, men hon känner att hon måste prata med Linus- innan det är för sent!

Plötsligt vänder sig ett par iskalla, blåa ögon upp från Linus ansikte och möter Ellens och hon spänner sig. Vad ska jag göra? Är det en glad blick? En sur blick?  Ellen hinner inte fundera på det förrän Linus ögon är riktade mot boken igen.

- Ellen, läs nu.

Ellens favoritlärare Thorulf säger med låg röst till henne och Ellen koncentrerar sig genast på boken. Engelska är något hon är lite efter med, så bäst att läsa på!

Ida är klar med kapitlet i boken. Ida älskar engelska. Thorulf är lite knasig, men han är duktig och engelska är något Ida verkligen vill jobba med i framtiden. Det är nästan det enda som hennes pappa är stolt över, över henne, eftersom det är ett ''viktigt grundämne som är viktigt att kunna''. Ida slår ihop boken och rättar till tofsen. ''Sitt och tänk och var tyst'' brukar vara Thorulfs råd när man är klar med sin uppgift och det är precis det Ida precis har inlett. Pettan. Patrick ''Pettan'' Gräslund. Han går i parallellklassen och Ida har bara matte tillsammans med honom. På onsdagar har dom ingen matte, men imorn. Ida har aldrig haft kontakt med killar mer än att spana på dom på håll, så imorn kommer hon säkert bli generad så fort hon ser honom.

- Är dom flesta klara? Då kan ni börja öva på orden till på fredag.

Thorulf avbryter några läsare och klassen och Ida börjar leta upp orden längst bak i boken. Sara, som alltid sitter bredvid henne på engelskalektionerna, är inte där. Efter att hon och Karolina sprang ut från fysiklektionen vet Ida inte vart dom tog vägen. Ellen sa att det var låst på toaletten, så kanske där.

Ida är lite nervös för dansen. Hon älskar att dansa men hon och Frida går inte i samma skola och det kanske blir lite svårt att pricka in rätt tid och dag när man ska träna. Tänk om Frida har ett stort prov imorn eller på fredag, eller så kanske hon ska vara med sin pojkvän Felix? Ida bestämmer sig för att ringa Frida direkt när hon kommer hem, eller efter att ha gjort läxorna och städat i ordning på sitt rum, som pappa säger åt henne att göra varje dag efter skolan.

Felicia tittar på klockan. Kvart i två. Om tio minuter slutar lektionen och då är det äntligen gympa! Gympa är Felicias favoritämne, och alla tjejers favoritämne eftersom att dom får röra på sig och dansa ibland. Felicia sitter vid det tråkigaste bordet. Nördiga Niclas, Maria, Erik och Rebecca. Alla utom Rebecca, som är tystlåten som en mus, är plugghästar. Felicia har aldrig någon att prata med. Därför längtar hon tills dom där tio minuterna bara kan ta slut. Felicia tar upp sin mobil ur fickan och går igenom sin telefonbok. Hon söker på S och Sara kommer fram först. Ska hon ringa Sara och fråga vad hon och Karro gör? Eller bara fråga hur det är med henne? Stefan har varit som vanlig på denna lektion, och verkar inte något vidare mallig eller märkvärdig över det som hände på fysiken. Felicia tvekar. Hon kanske bara ska lämna Sara i fred och tänka? Eller ska man ringa sin bästis i alla situationer? Felicia bestämmer sig för att skicka iväg ett SMS eftersom Thorulf skulle bli vansinnig om hon ringde mitt i en lektion. Hon skriver:

'' Hej. Allt väl? Möt oss sedan utanför gympasalen hel.''

Felicia trycker på SKICKA och Meddelandet levereras.

Sara hoppar till i soffan av att det vibrerar och piper i hennes ficka. Karolina och hon halvligger i soffan i Kioskrummet och sippar på sina festisar.

- SMS?, frågar Karolina och rättar till sitt sugrör.

Sara säger ''mm'' och läser på displayen att det är Felicia som skickat. Hon läser meddelandet.

- Vi ska möta dom utanför gympasalen klockan två. Om..

Sara vänder sig om mot klockan.

- Om 10 minuter.

Sara har piggnat till lite och hon och Karro har bara legat och pratat och tagit det lugnt sedan det där på toaletten. Karolina vill inte puscha Sara för mycket med frågor om Stefan, men frågar:

- Klarar du av att se honom springa runt och malla sig med innebandyklubban och säkert försöka dra ner byxorna på dig i gympasalen sen, då?

Sara rycker på axlarna och slänger sin tomma festis rätt ut på blanka golvet.

- Jag skiter väl i det. Dessutom skrev jag att jag inte VET om gillar honom igen, så jag kan ju säga att jag inte gör det. Eller hur?

Karolina rapar.

- Ja, jo, visst.

Sara börjar få en klump i magen. Hon måste hämta sina gympakläder- hon har skåp bredvid Stefan! Sara orkar inte allt tjat från honom just idag, nu.

- Fan, kan inte du hämta mina gympakläder sen om du får min nyckeln? Han kommer säkert stå där och vänta på mig. Jag orkar inteeeee!, stönar Sara och vrider sig och lägger sig på mage.

- Det är ju det jag säger, Sara. Kommer du verkligen att orka med Stefans alla larverier?

Sara tänker om.

Ellen står med Ida och Felicia och fryser utanför gympasalen. Dom väntar på Karro och Sara, har stått här i ... Ellen lyfter på armen och kollar klockan. I 8 minuter. Hon skakar av det kalla och tvekar.

- Tror ni verkligen att hon kommer?

- Jag vet inte. Sara vill nog inte, säger Ida och värmer sina händer innanför jackan.

- Ja, vi går in. Kommer dom så kommer dom, säger Felicia och öppnar dörren.

Ida knäpper upp sina svarta kängor och kliver in med gympapåsen mot krokarna där man hänger av sig. Alla tjejer i klassen har redan gått in i omklädningsrummet och står och sätter upp tofsar eller knyter gympadojor.

?-          Jag har sådan mensvärk idag. Jag ska bara på toa, säger Felicia lite tyst mot Ida och Ellen och går med snabba steg mot toaletten.

Ida och Ellen fnissar lite och tar av sig jackorna.

- Så tror du att dom kommer komma då, Sara och Karro? Sara är nog redigt sur nu, säger Ellen.

Ellen känner Sara. Hon har varit med förr när hon har blivit upprörd för saker i familjen eller med killar, och när Sara verkligen blir ledsen kan inget självförtroende i världen hjälpa henne.

- Vet inte. Men kommer dom inte nu, kommer dom väl inte på Bilden och Spanskan heller sen, svarar Ida och Ellen instämmer.

Ida börjar klä om. Det var längesen hon köpte nya kläder till idrotten i skolan. Hon har haft samma gympapåse sedan 6an och kläderna har legat i nedersta lådan, bland ''gympa-kläder'' i säkert 3 år. Dom passar än!

Ellen plockar fram en lila, tajt t-shirt ur sin väska och trär den över huvudet och ner.

- Vad fin den var. Är den ny?, frågar Ida.

Ellen börjar fnissa.

- Ja! Mamma köpte den till mig i helgen när hon och Ines var i Göteborg och shoppade. Visst är den snygg?

Ida nickar och tittar ner på sin blekgröna, lite förstora t-shirt. LITE snyggare än min, tänker hon.

Karolina och Sara sitter fortfarande i Kioskrummet. Dom har bestämt sig för att skippa gympan men att gå på Bilden och Spanskan. Karolina gillar egentligen inte det här med skolkning, även fast hon hatar skolan, men gör allt för Sara.

?-          Bilden är ju rätt lugn. Och i spanskan ska vi ju ha vikarie så det är ju inga jobbiga lektioner i alla fall, stöttar Karolina som nu suger på en klubba hon köpte i kiosken. Colaklubba såklart!

?-          Men det kanske är det som vore bra. Om det är seriöst och läraren säger att det ska vara tyst på lektionerna slipper det ju bli tjat om Stefan och mig och lappen från alla.

Sara suckar djupt och börjar tänka på att hon bara vill hem och slänga sig med en macka eller två framför tv:n och kollar Vänner-avsnitt hela kvällen. Hon orkar ingenting idag.

?-          Shit, vad jag är trött. Jag vill bara hem och sova, typ, säger Sara och tittar ut i tomma intet. Karolina slutar suga på sin klubba och tittar på Sara.

?-          Men skulle inte du och Ellen dansa idag?

Karolina ser hur Saras lugna och trötta ''face'' ändrar till uppspärrade ögon och oro i blicken.

- Jävlar, ja! Jag orkar inte.., börjar Sara klaga och vänder sig om och lägger sig på rygg igen. Vad ska jag göra, Karro?

Karolina slickar sig om munnen.

?-          Men tror du inte hon förstår då? Ellen är ju världens omtänksammaste människa så hon förstår väl att du inte orkar efter det som har hänt.

- Ja, men i helgen ska jag med mormor och morfar till stugan och då har vi bara måndag på oss. Ellen och jag som brukar vara så engagerade och planerar allt!

Karro reser sig upp från sin obekväma ställning och lägger handen på Saras ben.

?-          Då får ni träna på måndag. Kom nu så köper vi dig något att äta.

- Blöder du mycket?

Ellen tittar nyfiket på Felicia när hon kommer ut från toaletten.

- Nja, inte så. Men igår hade jag..

Felicia tittar sig omkring och sänker rösten.

- .. världens mensvärk!

Ida och Ellen suckar.

- Jag vet hur det känns, säger Ida och tänker på dom billiga, och dåliga EuroShopper-bindorna som ligger slarvigt undangömda i badrumsskåpet där hemma. Pappa köper bara billiga saker, och Ida tycker att bindorna är jättedåliga, men vågar inte säga till pappa.

Tjejerna öppnar dörren in till gympasalen och plötsligt blir allt jättekallt. Killarna springer hejdlöst runt i röda shorts och gympaskor och spelar fotboll. Ett tjejgäng står och snackar i ett hörn. Plugghästarna i klassen står och tränar på lite basket, och deras lärare Jocke visslar.

- Hallå! Samlas här allihop!

Klassen buntar ihop sig i en enda klump och Ida, Felicia och Ellen börjar gå mot den.

- Jag hoppas inte det blir basket! Så jäkla trist, säger Ellen och suckar.

- Nej, det är ju kul!, säger Felicia och springer och hämtar bollen som studsar en bit bort som stör tystnaden i salen.

- Tack, Felicia, säger Jocke. Idag hade vi tänkt att spela innebandy! Två tjejlag och två killag. Ni får välja lagen själva. Jag ska bort på ett möte om en kvart så dela bara in er i lag, ta varsin klubba och kör!

Killarna börjar gapa i munnen på varandra och springer in i förrådet för att få bästa klubban.

- Kolla Daniel. Han är ju rätt söt!

Ida och Ellen kollar på Felicia som kollar bort mot Daniel, en ganska lång brunett i klassen.

- Ja, han ser okej ut. Inte så där urläcker, men ändå inte ful, får Ellen ur sig och tittar mot Daniel.

- Nej! Man har ju alltid tänkt Daniel som typ.. en vanlig kille, men han är ju rätt söt, nickar Felicia. Vad tycker du Ida?

Ida märker att Felicia vill ha ''back up''.

- Jo, han är söt.

Felicia börjar plötsligt le stort. Ellen börjar ana någonting i Felicias leende och putter henne på armen.

- Jaha ..? Vad betyder det då?

Ellen börjar skratta, men Felicia ser helt oberörd ut.

?-          Vadå? Nej, men sluta! Jag tycker bara han är söt!, utbrister Felicia och putter tillbaka Ellen på armen.

?-          Ajo, visst!, skrattar Ida med och plötsligt börjar dom tre tjejerna putta och reta varandra. Dom avbryts av att Petter, klassens pajas, kommer och putter alla tre tjejerna på axlarna.

?-          Kom igen nu, tjejer! Ni tre mot killarna!

Felicia himlar med ögonen. Kalle ÄLSKAR sport och håller alltid på och skuttar runt och peppar alla till att spela och ha kul. Ellen drar upp sina tjejkompisar och dom springer och tar varsin klubba.

- Ja, ni hörde vad Kalle sa! Kom igen nu, girls!, halvskriker Ellen och hoppar upp och ner så att den blonda hästsvansen svänger fram och tillbaka.

Sara går med tjejerna mot skolbyggnaden och hon går längst fram som vanligt. Tjejerna babblar där bak om nånting, antagligen om Pettan eller dansen eller något. Själv går hon i rask takt och tittar genast upp. Hon möts av en hop killar, och ser genast Stefan och Marcus, killarna som i morse retades och pratade om hennes rumpa, bland alla grabbar. Sara och Stefan har ''ett förflutet''. Stefan kom till deras klass i sjuan och Sara blev förälskad i honom med en gång. I slutet av sjuan blev dom tillsammans och hela sommarlovet spenderade dom ihop. När åttan sedan började, började Linnéa, en blond, lång, slank tjej, i parallellklassen och Stefan blev kär i henne. Sara blev skitsur och gjorde slut. Stefan och Linnéa strulade några gånger men blev inget par. Sara och Stefan är inte direkt ovänner, men han retar henne alltid och tar på hennes rumpa så fort han får chansen, och Sara hatar hans sliskiga spel.

- Tjena, Sara! Kom hit lite så får jag känna på din fina stjärt!

Sara blänger på Stefan som står på tå i mitten av killgänget och tittar på henne. Killarna brister ut i hånskratt och Sara bara fortsätter går i rask takt förbi dom.

- Men håll bara käften, Stefan!, får Ellen ur sig och Karro instämmer genom att peka ''fuck you''.

Felicia skyndar i kapp Sara och tittar på henne.

?-          Är det okej? Han är så jävla dum i huvudet.

Sara rycker på axlarna och fortsätter gå.

- Ja, herregud. Jag skiter väl i den där idioten.

Ellen blänger på Stefan. Stefan är nog den vidrigaste i hela klassen. Han var inte särskilt schyst mot Sara och efter deras ''gräl'' före Sara dumpade honom har han blivit riktigt störande och jobbig. Han tjatar inte bara på Sara, utan även på dom andra tjejerna ibland. Kan säga saker som ''vilka fina flätor du har idag, Ida Pida!'' eller ''Karro, ska du inte käka lite mer gurka så att du blir längre?''. Hånskratt efter det från Stefan, men tjejerna bara blänger. Mot Ellen har han däremot aldrig sagt något. Han brukar hänga med Linus på fritiden ibland och säger Stefan något till Ellen blir Linus bara sur, och det vill Stefan inte.

- Oj, vad rädd jag blir!, hånskrattar Stefan och hans släpdragande Marcus stämmer såklart in med ett skratt, vare sig han tycker det är kul eller inte.

Ellen, Ida och Karro hinner ikapp Sara och Felicia och Ellen frågar om det är okej med Sara. Sara hinner inte ens svara, om än blinka förrän alla tjejerna möts av tre långa halsar några centimeter ifrån dom.

- Nej, men hejsan, Sara! Är du på väg från Kickis ser jag?

Sara och tjejerna tittar upp och möts av Linnea och hennes ständiga släpdragande Therese och Annika. Annika spänner ögonen i Ellen, likaså gör Therese på Ida.

- Ja, är det inte underbart att vi träffades så här strax innan lektion? Antar att du kommer skolka som vanligt och fjäska med pengarna för Kicki?

Sara ler ett hånfullt leende och sätter armarna i kors. Linnea släpper ett ljudlöst skratt men blir med ens allvarlig.

- Du. Du behöver inte vara så jäkla sur för det som hände mellan mig och Stefan. Var inte så jäkla sur för att han föredrar mig före dig!

Therese och Annika instämmer och spänner ögonen hårdare i Ellens och Idas. Dom fem tjejerna står mitt emot tre långa, blonda och slanka tjejer som alla verkar ha vaknat på fel sida.

- Varför kommer det sig att han så gärna vill ta på min ''lilla stjärt'' som han så fint uttrycker det, då?, säger Sara och låter stöddig.

- Ja, precis. Vi vill inte slösa mer tid på att stå och glo på tre fula halsar. Kom nu, tjejer, säger en förvånansvärt stöddig Karro och drar med sig tjejerna in i korridoren.

Therese och Annika vänder sig om mot dom för att kolla in om Saras rumpa är så perfekt som Stefan tycker, men Linnéa drar i deras armar.

- Kolla framåt, för fan!

Också går dom med vickande höfter mot Kickis Kafé.

Ida står vid sitt skåp. Nördiga Niclas står bredvid som vanligt och putsar glasögonen eller kollar igenom morgondagens läxor. Ida står och fingrar på fysikboken och tänker på Linnéa, Therese och Annika. Vilka fruktansvärda människor! Lämna Sara i fred, och om hon nu gillar Stefan så mycket, varför tar hon honom bara inte? Hon som tycker att hon kan få allt och alla.

- Ida, är du klar eller?

En lagom trött Felicia dyker upp bakom Ida och Karro står bredvid, båda med fysikböckerna i händerna.

- Ja!, säger Ida och tar ut sin och låser.

Tjejerna sitter på rad på första raden i klassrummet i fysik. Deras lärare Helena babblar på om syror och baser och Karro sitter som vanligt och inte lyssnar. Hon sitter med hakan i händerna och fingrar på pennan.

- ..det är alltså därför syror är surt!, säger Helena och spärrar upp ögonen. Någon som vill fråga något?

Karro passar på att riva en lapp från sitt anteckningsbok i fysik när plugghästarna Erik och Maria börjar frågar massa grejer. Karro raspar med pennan, knycklar ihop pappret och skickar det till Sara, två snäpp bort.

Karro kikar bort till Sara som öppnar pappret. I pappret står:

''Skit i Stefan. Linnéa kan köra upp sina jävla stringtrosor i rumpan och Stefan kan ta på den om han så gärna vill. Titta bara så nördig han ser ut när han lyssnar på Helena.''

Ett fniss hörs från Sara och hon och Karro vänder sig om och tittar tre bänkrader bort där Stefan sitter och glor på Helena med öppen mun så att nästan saliven hänger utanför. Sara vänder sig om och skriver på baksidan:

''Haha, eller hur? Det är bara det att.. jag vet inte om jag har blivit kär i honom igen.''

Karro får en chock när hon läser det som står på pappret. Sara, världens modigaste och mest självsäkra tjej, har fallit för killen som tafsar på henne på ett odrägligt sätt! Karro river ett nytt papper och skriver:

'' Va? Är du säker? Men varför?''

Felicia, som sitter emellan Sara och Karolina, ''sch''-ar och Karolina skickar pappret till Sara lite diskret, försiktigt. Sara orkar inte skriva mer. Rycker på axlarna mot Karro och Karro nickar.

- Karolina och Sara. Är det något ni vill eftersom ni nickade?

Sara tittar upp mot Helena och skakar på huvudet.

- Nej, det var inte åt dig.

Helena, som har ett jäkla temperament, sätter armarna i sidorna.

- Nehe, vad var det åt då?

När Karolina är på väg att säga att hon bara ville låna Saras sudd, säger någon röst där bak:

- Sara gillar Stefan igen!

Alla i klassen, inklusive Helena, vänder sig mot Marcus som står och håller i en pappersbit och skrattar. Alla i klassen, utom tjejerna och Helena, börjar skratta.

- VA?, frågar Felicia och spärrar upp ögonen mot både Karolina och Sara.

Karolina vill bara sjunka genom jorden. Hon tappade visst pappret på golvet och antagligen har Marcus hittat det. Sara sitter bara med öppen mun och slänger ett ögonkast på Stefan.

- Jaså, Sara? Kom så får jag känna på din härliga stjärt då!

Skratt igen, men inget skratt kommer från dom fem tjejerna som sitter på raden längst fram. Sara reser sig upp och rusar ut ur klassrummet och Karolina springer efter med ett ''förlåt''. Helena ruskar på huvudet och stänger dörren efter dom.

- Jahapp! Då vill dom alltså få läxa till imorgon. Nu ska ni slå upp sidan 67!

Ida, Felicia och Ellen tittar alla på varandra och bara gapar. Klassen susar omkring och ord som ''va?'', ''herregud'' och ''det trodde jag aldrig'' går genom klassrummet.

?-          Men herregud. Skrev Sara det på en lapp?, viskar Ellen.

?-          Ja! Karro och Sara skickade lappar till varandra, märkte du inte det?, svarar Felicia och påpekar att Ellen sitter ju bredvid Sara.

?-          Nej, jag satt och gjorde flätor i Idas hår.

Ida nickar och alla tjejerna börjar stirra tomt ut i luften och sedan kollar dom på Stefan.

?-          Liksom.. den tönten! Han är ju helt odräglig, säger Ellen och rynkar ögonbrynen. Ellens blick fastnar dock inte särskilt länge på Stefan, utan på Linus som sitter där bredvid. Linus fnissar lite lätt och gör inget större väsen av sig. Han sitter emellan Marcus och Stefan och har inte sagt eller gjort något mot Ellen efter lunch. Vad är det med honom?

Sara har låst in sig på toaletten. Fan att Mackan hittade lappen då. Och fan att Karro tappade den på golvet! Karro står där utanför och bankar på dörren.

- Sara, öppna då. Det var ju inte mitt fel. Jag visste inte att lappen hade ramlat ner på golvet!

Sara svarar inte. Hon dyker bara ansiktet ner i händerna och känner att hennes första tår på jätte, jätte länge så sakta men säkert kryper fram.

- Sara... Gumman, förlåt. Öppna så pratar vi om det.

Sara börjar fälla allt mer tårar av Karros medlidande ord. Plötsligt sitter hon där inne och hulkar och gråter för sig själv. Karro hör det enda ut.

- Gråter du, Sara? Öppna, så ska vi reda ut det. Kom igen, Sara.

Sara har inget val. Okej att Karro är för det mesta oseriös och skämtsam men hon ger sig nästan aldrig när hon väl har bestämt sig för något. Sara torkar några tårar och reser sig upp. Böjer sig fram mot spegeln och torkar bort lite rinnande mascara under ögonen. Hon låser sakta upp dörren.

- Gumman..

Karolina ställer sig på tå och kramar om Sara varmt. Sara känner sig om ett litet barn som får en tröstande kram av sin korta mormor. Det är ändå skönt, känner Sara. Hon är självsäker och snygg, men inte ens det kan hindra henne, eller vem som helst, från att gråta och släppa loss känslorna ibland.

- Kom.

Karolina tar Saras hand också går dom in på toaletten. Karolina låser om dom också sätter hon sig på toalettlocket, Sara på golvet. Dom sitter där en stund. Sara gråter allt mer och Karolina får ge henne papper att torka sig med i var stund. När nästa lektion börjar stoppar tårarna.

?-          Vad ska jag göra nu?, undrar Sara och drar bort några bruna hårstrån från det gråtsprängda, klibbiga ansiktet. Karolina rycker på axlarna.

?-          Inte för att göra dig mer ledsen, men jag har faktiskt ingen aning. I vilket fall som helst vet ju alla om det och det enda du får göra är väl att erkänna för honom när ni är själva vad du känner.

Sara skakar på huvudet ivrigt.

?-          Nej, fattar du vad Linnéa skulle reta mig och försöka sno Stefan från mig då, eller?

Karolina skakar på huvudet hon också.

- Men skit i Linnéa. Sen när började du bry dig om vad andra tyckte?

Sara rycker på axlarna och suckar.

- Fan! Fan jävla pisskukfittaskit!

Karolina skrattar.

- Det är bra! Släpp loss skiten nu bara!

Sara börjar skratta och dom två låser upp och går ut. Lektionen efter fysik har som sagt börjat och Sara har ingen lust att gå tillbaka till klassrummet för att mötas av 60 ögon som stirrar på henne.

- Ska vi gå då?, frågar Karolina.

- Nej. Jag orkar inte gå på lektion nu. Kom så tar vi en festis i kiosken eller nåt.

Karolina slipper gärna engelskalektionen och dom två går till kiosken och köper festisar. Allt för att pigga upp Sara.

Åh, vad glad jag blev när någon (anonym) skrev att dom gillade min berättelse Dansdöttrarna. Haha, jättelänge jag la in den här. Varför? Jo, för jag vet ju inte vilka, eller OM, folk läser min blogg. Ni får kommentera och skriva vilka ni är! Det räcker med ett namn så jag vet bara. Skriv vad ni vill se mer av och vad ni tycker jag ska lägga in, i det här fallet en fortsättning på Dansdöttrarna :) Om ni inte har läst den innan så klicka på ''Övrigt, lite gojs'' så finns dom 3 första delarna där. Kommentera och skriv vad ni tycker sedan! :)

Tjejerna sitter i matsalen. Som alltid sitter dom vid det runda bordet längst in i hörnet, mot fönstren. Fem stolar åt alla.

Ellen är på väg mot mjölken. Idag är det hennes tur att fylla brickan full med mjölkglas åt alla tjejerna. Alla vill ha blå mjölk utan Sara och Karolina, som vill ha grön. Det sitter som fastklistrat i hennes minne och hon har aldrig glömt det. Inte ens när hon tänker på annat som mest, glömmer hon att ge Karolina och Sara grön mjölk och dom andra blå.

Men idag är det något konstigt som händer när hon ska fylla på mjölken. Linus och hon har vart tillsammans ganska länge men idag när hon hejade på honom på svenskalektionen och precis var på snudden att ge honom en kram, vände han bara bort huvudet och gick till Freddan och Daniel. Ellen har ingen aning vad det är med honom. Ellen vänder sig om där hon står med brickan i händerna framför mjölkautomaten. Hon tittar runt i matsalen som är fylld med hungriga ungdomar som hastigt hämtar påfyllning på tallriken. Mattanter som skyndar på och fyller på dressingen och leriga stövlar som dundrar in för att äntligen få värme! Ellen tittar noga från höger till vänster, men Linus syns inte till. Antagligen har han inte kommit än.

När Ellens blick är som mest till vänster möter hon Saras och Karros blickar och dom vinkar med händerna att hon ska komma. Shit, mjölken, tänker Ellen och skyndar på att fylla glasen.

När Ellen kommer bort till bordet och sätter ner brickan tar alla tjejerna sina glas och börjar dricka allra hastigast, men Sara hejdar sig och sväljer mjölken med en rynka mellan ögonbrynen.

- Det här är inte grön mjölk!

Ida gör detsamma från sin sida.

- Och det är här är inte blå.

Karro håller för näsan och sväljer sitt.

- Och det här är definitivt inte grön mjölk!

Ellen tittar på dom tre tjejerna och Felicia brister ut i skratt.

- Vad kräsna ni är, tjejer! Byt glas bara då. Ellen glömde av. Ingen fara skedd!

Ellen sitter bara och stirrar in i väggen framför sig och tänker på Linus. Vad kan ha hänt? Imorse chattade dom precis som vanligt som varje morgon, allt var bra! Och helt plötsligt tog han inte emot hennes kram och bara gick iväg- utan att säga nåt.

- Det har aldrig hänt förr.

Ellen haspar ur ett citat direkt från hennes tankar och alla tjejerna börjat trösta henne och klappa på axeln.

- Lilla gumman, blå mjölk, grön mjölk, det spelar ingen roll! Alla kan göra fel. Vi har bara bytt glasen nu!

Ellen ruskar på huvudet och tjejerna släpper händerna från hennes axlar.

- Nej, nej, inte det. Linus! Såg ni hur han bara gick iväg från mig i morse?

Ellen, som aldrig kan hålla tillbaka sina tankar för tjejerna, spiller ur sig hennes orohet kvickt.

- Vadå, menar du? Vad hände?, frågar Felicia och blir med ens allvarlig.

Ellen berättar och tjejerna lyfter på ögonbrynen och alla blir till frågetecken, dock inte lika mycket som Ellen själv.

- Det är så konstigt alltihop. Vi chattade ju på MSN i morse. Han skrev som vanligt då, ju!

Sara tar upp sin mobil ur fickan på hennes mörka baggy-jeans och tittar på Ellen.

- Säg hans mobil-nummer. Jag kan SMSa och fråga om det har hänt något.

Ellen spärrar upp ögonen och rycker ifrån sig Saras mobil.

- Är du galen!? Det får du inte göra! Det kanske bara var något i morse, han kanske var trött eller mådde dåligt eller något.

Felicia nickar.

- Ja, precis. Det är väl bäst att vi väntar ett tag och kollar hur han är på lektionerna nu efter lunch. Han kanske bara var lite på dåligt humör som Ellen säger.

Karro tar ett stort bett på hamburgaren, tuggar och sväljer.

- Mm, eller så kanske han har fått reda något.

Ellen blir nervös.

- Som vadå!?

- Nej, men någon kanske har spridit något rykte om dig. Du vet när du var tillsammans med Gabriel i några månader fick ju alla reda på att du hade snackat skit om Linus.

Sara tar mobilen ur Ellens händer och lägger ner den i fickan igen.

?-          Ja, i och för sig.., hinner bara Sara säga innan Ellen avbryter upprört.

?-          Men herregud, tjejer, det var ju längesen! Dessutom har jag och Linus pratat om det och varför skulle han ta upp gammalt groll och bli sur på mig nu?

Ida rycker på axlarna.

- Ja, varför skulle han det..

Det blir tyst kring bordet och alla tjejer fortsätter på sina hamburgare. Ellen tänker på Linus. Ska hon prata med honom? Eller bara vänta oss se vad som händer under dagen, som Felicia sa?

Ida sväljer den stora hamburgerbiten. Hamburgare har hon inte ätit på jättelänge. Hemma får hon nästan bara husmanskost, som köttbullar och potatis, eller kolpudding. Hamburgare anses som ''festmat'' tycker pappa.

- Vad gott det är, får Ida ur sig efter att hon svalt mjölken som börjar bli ljummen.

Tjejerna nickar, men det återblir tyst. Stackars Ellen. Linus verkar ju vara jättegullig mot hennes, varför undvek han henne i morse?

Ida har aldrig haft någon pojkvän. Hon är inte den populäraste typen, och är man inte det måste man nästan ragga eller gå till ställen där folk ''hänger'' för att få någon, och det är inte riktigt Idas grej. Klart hon har sett några snygga killar ibland, men det är liksom inte hennes grej att gå fram och ta initiativet och börjat ''ragga'' som det heter.

- Ida, hur går det för killarna med dig då?

Sara, som sitter mitt emot henne, ler och tuggar samtidigt och verkar nyfiken- hon har precis läst Idas tankar! Spänningen som hängde i luften lossnar och alla tjejer börjar skratta och titta på Ida.

- Inte så bra.., säger Ida fnittrande.

- Men du. Pettan i C är väl ganska snygg? Inte så där sliskig heller. Han kan nog vara din typ, säger Felicia glatt!

- Ja, precis, han är ju rätt rolig också, instämmer Karro. Som jag!

Alla börjar skratta, och Ida rodnar.

- Skärp er nu.

Ellen slutar tänka på Linus för ett ögonblick.

- Men ärligt, han ser ju bra ut, eller hur?

Ida drar en hårslinga bakom örat och rycker på axlarna.

- Äsch, det där är inte så viktigt, tycker jag.

Tjejerna bestämmer sig för att vara mätta och belåtna och reser sig upp med brickorna i högsta hugg. Ida tar servetten och torkar sig försiktigt runt munnen och reser sig upp. Alla tjejer börjar gå mot disken, och Ida är såklart sist. Precis när Ida ska vända sig om möts hon av en duns!

- Oj, sorry, gick det bra?

Ida tittar upp. Människa hon precis krockat in brickan i visar sig vara... Pettan! Ida rodnar så mycket att hon inte vet vad hon ska göra. Pettan är lång, har ljusbrunt hår med lite slingor i och smaragdgröna ögon. Hans leende är brett och kritvitt och idag bär han en grön-blå skjorta som matchar hans ögon perfekt.

- Eh.. det gick bra, tack, haspar Ida ur sig och ställer i ordning allt på brickan.

Pettan, som egentligen heter Patrick, drar på sig ett leende och nickar.

- Så bra! Men jag måste dra nu. Men vi kanske hörs.. på typ matten eller nåt?

Ida vågar knappt titta i hans vackra ögon.

- Mm, visst, får hon ur sig också försvinner han iväg.

Ida kan inte annat än att le. Hon står där med brickan och ler ner i golvet och vågar knappt titta upp. Tänk om alla har sett det nu att hon krockade in i Pettan och dessutom rodnar stort och skäms för det? Ida börjar gå och tittar försiktigt upp. Då möts hon av åtta ivriga ögon som står bredvid disken och skrattar och vickar på ögonen.

- Ooooh, Pettan och Ida sitting in a tree and K-I-S-S-I-N-G!

Ellen och Sara står och sjunger retfullt och Karro och Felicia står bara och skrattar.

- Tyst med er!

Ida småspringer till disken och lämnar brickan och går med händerna för ansiktet till klädrummet, släpandes av skrattande tjejer.

Sara kommer fram och kramar henne.

- Fan, vad kul, Ida! Ta chansen nu då. Han sa ju att ni skulle ses på matten, för fan!

Ida kan inte låta bli att börja skratta hon med. Pettan var den sötaste hon sett och det är inte lätt med fyra tjejkompisar som inte vill något annat i världen att hon ska bli tillsammans med honom.

- Kom nu, detta ska firas!, säger Ellen och alla tjejerna bestämmer sig för att gå till Kickis Kafé.

Karro och tjejkompisarna sitter på Kickis Kafé. Det är stället där alla ungdomar hänger på lunchrasterna. Kaféet ligger alldeles bredvid skolan, bara en väg emellan. Kicki är en gammal tant som har haft stället i åratal och tjejerna känner henne mer än väl. Dom går dit ibland när dom vill belöna sig med en bulle eller två för att dom har klarat någon prov, eller, i detta fall, fira att dom har träffat någon het kille!

- Hallå, tjejer! Vad fick er att gå hit idag?

Kicki kommer fram till deras ''standardbord'' bredvid kassan längst in och har som vanligt sminkat upp sig och bär dallrande smycken.

- Jo, förstår du.., börjar Karro och avbryts av en ''sch''-ande Ida.

- Karro, tyst! Det är pinsamt.

Alla tjejer börjar skratta, inklusive Ida.

- Nej, kom igen, Ida. Jag om någon borde väl få veta? Ni har ju kommit till Kickis Kafé! Drottningen av allt skvaller!

- Ja, precis. Karro berätta nu!, säger Sara och rättar till sitt tajta linne.

Kicki hänger över bordet och Karro berättar om Pettan och Idas möte i matsalen.

- Aha. En ny flamma till Ida Pida alltså?

Kicki putter Ida lite lätt på armen och skämtar som vanligt.

- Då tycker jag att vi ska bjuda Ida på en chokladkonfekt bestående av kolafyllning. Självklart får alla tjejer! Låter det bra?

Tjejerna ler stort och nickar.

- Ja!

Kicki går mot kassan och förbereder tjejernas firande fika.

- Hur känns det nu då, Ida? Blev det någon spänning? Jag visste väl att Pettan skulle vara något för dig!, säger Felicia och lutar sig över bordet.

- Ja, och att han kom där när vi precis hade pratat om honom. Ödet, liksom!, säger Sara och spärrar upp ögonen. Ida himlar med sina.

- Lägg av nu, tjejer. Jag råkade bara krocka in i honom med min bricka. Han frågade om det gick bra och that's it! Dessutom dissade han mig för hans vänner som väntade på honom i klädrummet.

Ellen lutar sig tillbaka på stolen och gör om en fläta i hennes hår.

- Men dom kanske hade bråttom till någon lektion eller han kanske också tyckte som du att det hela blev väldigt pinsamt och bara ville sjunka genom jorden?

Tjejerna nickar och uppmärksamheten är numera riktad mot Ida.

- Tja.. Jag vet inte. Jag kan ju inte falla för honom på första intrycket! Han kanske är en stor tönt, säger Ida och börjar fingra på en pappersbit som ligger på bordet.

Ellen lutar sig fram.

- Nej, men du kände väl om det åtminstone kom fjärilar i magen?

Tjejernas samtal om Pettan och Ida avbryts av att Kicki kommer ut från svängdörrarna med en bricka i båda händerna.

- Tadaaa! Chokladkonfekt med kolafyllning och saft till folket!

Karro, som är världens största kakmonster, lutar sig fram och hugger tag i sin konfekt.

- Åh, shit, vad gott!

Alla tjejer tar varsin och Kicki häller upp saft i deras glas.

- Hur går det i skolan då, tjejer? Nervöst inför gymnasiet0 nästa höst?

- Nja, jag tycker inte det. Jag vet ju att jag ska gå danslinjen, och det ska bara bli kul!, säger Sara och tar ett bett på sin konfekt.

- Ja, jag tycker det verkar kul med dansgymnasie, men jag funderar på Natur. Jag vill inte satsa helhjärtat på dansen, fyller Felicia i.

Kicki nickar och alla mumsar på sina konfekter.

- Jävlar, vilken god cola!

Karro mumsar på och Kicki börjar skratta.

- Kakmonstret Karro! Vad funderar du på att gå för linje då?

Karolina sväljer den sista biten av konfekten och sträcker sig efter en servett på brickan.

- Jag har ingen aning. Dans är mest ett intresse. Jag funderar på ''jag har ingen aning om vad jag vill bli''-linjen faktiskt!

Kicki börjar skratta rostigt och torkar sig på sitt förkläde. Något som man kan känna igen på Kicki är hennes röklukt och hesa röst. Dom andra tjejerna putter Karro lekfullt på armen.

- Ja, det passar nog dig. Själv tror jag att jag ska gå Samhäll. Pappa vill det och jag vet inte annars vad jag ska bli, säger Ida och väntar på sitt saftglas.

Sara är på vippen att haspa ur sig att Idas pappa inte ''fan'' kan bestämma Idas val i livet, men hejdar sig när hon ser Ellen spänna ögonen i henne som betyder ''tyst! Säg inget!''.

- Ja, samhäll är nog rätt bra. Jag ska nog gå Dans som Sara, säger Ellen och smakar på jordgubbssaften.

Felicia dricker ur sitt saftglas och torkar sig med en servett runt munnen.

- Vad gott det var med lite fika!

Karro rapar.

- Ja, verkligen.

Skratt brister ut i det lilla, trånga kaféet och klockan börjar närma sig lektionsdags.

- Nej, ska vi ta och gå?, säger Felicia och är halvvägs upp från stolen.

- Ja, det är nog bäst, säger dom andra tjejerna och alla tar tag i sina jackor och går mot kassan.

- Vad blir det? Det blev en snabbis denna gång!, säger Felicia och tar upp sin rosa plånbok i fickan.

Kicki vänder sig om mot tjejerna där hon står och räknar på en miniräknare och viftar med handen i luften.

- Äsch, det bjuder jag på!

Felicia tvekar med plånboken och vet att Kicki kommer bjuda igen- som vanligt!

- Är det säkert?, undrar hon och tittar på dom andra tjejerna som blir frågetecken.

- Ja, herregud! Iväg med er nu.

Tjejerna börjar gå mot dörren och vänder sig om med massa ''tack så hemskt mycket''. Innan dom stänger dörren bakom sig ropar Kicki:

- Och lycka till med Pettan nu, Ida!

Ida rodnar igen och Sara tar henne under armen.

- Se på den ljusa sidan, snart kommer du få ditt första ligg!

Gapskratt från tjejerna och Felicia putter på Saras arm.

- Bara för att du har gjort det!

Tjejerna tittar höger, vänster efter bilar och går sedan över gatan. Det är kall oktober och höstjackor som värmande skor har åkt på alla elever på Lyrfågelskolan. Det är regn och kyla och mörka kvällar, och nu när klockan redan är ett på dagen börjar det mörkna lite.

Felicia skyndar ikapp tjejerna som ligger steget före och drar upp dragkedjan på sin jacka.

- Karro! Vad ska du göra imorn då? Vi kanske kan träna lite på någon dans innan träningen imorn?

Felicia och Karro har bara imorn och på måndag på sig att träna in en dans. Hon vet att det kommer bli så att Karro är upptagen i helgen. På fredagarna brukar tjejerna alltid gå ut, antingen till Gården eller ta en pizza på Musse's Pizzera. Lördagen och söndagen spenderar hon antingen med sin mamma eller pappa eller syrra. Absolut med sin familj. Felicia vill inte verka oengagerad inför Ines och Jessica, och vill så ofta som möjligt träna på en dans.

- Inget vad jag vet! Vi slutar tre imorn va?

Felicia ''mm''-ar och dom bestämmer att dansa imorn inför träningen. Hoppas det inte blir ändrade planer bara, tänker Felicia.

theo: omg spelar din far i bröderna hallbergs? :O:O:O:O:O:O

Svar: Ja, theo, det gör han :)

Hej då

Av: Julia Strandlind

- I don't ever want to cut myself again. I just need a friend . I'm not gonna spend ten weeks, have everyone think I'm on the mend..

Nina ligger och lyssnar på Amy Winehouse senaste singel Rehab. Hon känner igen sig så i den låten. Det är som om Amy sjunger till Nina, som om alla ord är riktade till henne. Aldrig har Nina känt sig tillräcklig. Aldrig har hon fått känna på den där känslan av att i alla fall någon tycker att hon är en ''go' & gla' tjej''. Aldrig nånsin. Nina reser sig upp från sängen och trycker på STOP-knappen på cd-spelaren. Det blir tyst i rummet. Tyst överallt. Ingenting hörs. Hon går fram till spegeln och tittar sig själv i ögonen. Hon lyfter handen och torkar bort tårarna som snart klibbar sig fast på hennes röda kinder. Sminket har smetats ut för länge sedan, håret är i en enda stor röra och det har visst gått hål på det ena svarta byxbenet. Nina skaver bort det svarta nagellacket från naglarna och biter frenetiskt av den sista långa nageln. En gir av en bil hörs utanför och Nina rycker till. Sedan återgår rummets tystnad och allt blir som vanligt igen. Nina går ut ur sitt rum och tar några steg nedför trappan. Inga är hemma. Mamma och pappas företag tar alla deras tid. Kanske är de hemma vid nio. Kanske tio i. Dom har ingen som helst tanke på att Nina får sköta maten, disken, telefonsamtalen och tvätten alldeles själv där hemma. Har ingen som helst tanke på bara Nina.

Det knakar när hon går nedför trappan och det enda som hörs när hon kommer ner i vardagsrummet är klockuret som tickar. Det är höst och det har hunnit bli väldigt mörkt. Mörkare än någon annan höst, tycker Nina. Fast det är inte bara vädret som är mörkt. Ninas liv har inte haft några ljusa stunder sen hon fick sitt första gosedjur i tvåan. Allt har bara varit skit, ingen har brytt sig, och framförallt finns det ingen att prata med. Nina har faktiskt försökt, men det är ingen som vill lyssna. Bara för att hon har varit lite speciell tar alla för givet att hon ska vara dum i huvudet. Hur tror ni det känns att bli fälld så fort man kommer ut på skolgården? Vad tror ni cirklar omkring i Ninas tankar när hon varje dag i skolan får höra ord som ''hora'' och ''slampa'' när hon går genom korridorerna? Vad tror ni över huvud taget Nina tycker om sitt liv?

Nina tittar ut genom fönstret i vardagsrummet. Det blåser lite lätt i buskarna som lyses upp av de höga gatlamporna. Små droppar av regn syns, men annars är det helt öde. Det känns som om det bara är Nina i hela världen.

Nina rycker till av att telefonen ringer. Hon funderar på att inte svara, men när signalerna bara blir fler och fler styr hon stegen till köket och lyfter luren. Hon hinner inte ens svara förrän mamma flåsar i andra luren.

- Nina, det har kört ihop sig här på jobbet. Pappa är på ett långt möte och det är flera kunder här som behöver hjälp. Vi måste jobba över ikväll, kommer kanske kring elva. Du klarar väl dig? Ring om det är något. Nu måste jag kila, hej!

Nina är som en anslagstavla där alla bara sätter lappar, kommentarer och åsikter på henne. En anslagstavla där alla talar till henne som om hon inte har någon åsikt själv. Hon är en anslagstavla; hon har inget liv.

Nina lägger på luren och tittar ut i tomma intet. Klockan är strax före sex, det är onsdagkväll och förmodligen sitter fjortisarna i klassen och hånglar med sina otroligt töntiga fotbollskillar. Kanske sitter dom och målar sina naglar illrosa och skvallrar om tjejerna i den andra klassen. Eller så sitter dom och kollar på alla dessa dokusåpor. Nina lägger till ett skratt. Vilka värdelösa människor.

Nina går in på toaletten. Hon kavlar upp ärmarna på den svarta tjocktröjan för att ta lite tvål och tvätta bort sminket som smetats ut över hela ansiktet, men hon hejdas av vad hon ser: flera skärsår på handlederna ända upp till armvecket. Nina blundar. Hon vill egentligen inte skära sig. Hon har gjort det i flera år nu för att kväva sin frustration och sin olycka. Mamma och pappa märker ingenting för de är fullt upptagna med deras egna, men de i skolan vet antagligen ALLT om Nina. Bullshit, enligt henne själv. Det tisslas och tasslas både framför och bakom hennes rygg och alla tror sig veta massor om henne. De tror de känner henne bara för att de ser henne varje dag i skolan. Så är det inte. Ingen känner Nina. Egentligen. Folk bara pratar en massa skit, de vet ingenting.

Nina drar ner tröjärmarna och svalkar ansiktet med iskallt vatten. Vakna!, intalar hon sig själv. Vakna! Inse att det finns hopp här i livet! Ge inte upp! Ge inte upp nu, Nina! Du är stark! Nina torkar ansiktet med handduken som hänger på kroken, men fort igen blir hon lika våt i ansiktet när tårkanalerna fylls av tårar som sakta men säkert rullar nedför hennes kinder. Hon börjar skrika och gråta. Hon slår handen i badrumsspegeln och drämmer knytnäven i dörren. Hon vill få ut allting. All jävla ångest som hon så länge burit på vill bara komma ut. Tårarna bara sprängs ut ur hennes ögon och hon biter sig i handduken som ligger på golvet för att inte bita sönder sina egna tänder. Hon struntar i att tystnaden i huset inte längre finns. Hon struntar i att det finns psykologer där ute som kan hjälpa henne. Hon struntar i att om hon bara pratar med mamma och pappa kommer de säkert förstå. För nu vill hon inte leva längre. Nu orkar Nina inte ta mer skit. Nu står hon bara inte ut.

Nina slår upp badrumsdörren och springer upp på sitt rum. Hon drar ner alla sina böcker ur bokhyllan och drämmer sina blomkrukor i golvet så jorden bara sprutar ut över heltäckningsmattan. Hon drar upp kläderna ur sin byrå och slänger de rätt upp och ned på golvet, och affischerna som hänger på väggarna drar hon bara ner. Hon rycker åt sig sin dagbok som ligger under huvudkudden. Inte för att den kommer hjälpa henne, men om någon hittar henne och hon blir känd i alla tidningar som ''den där 14-åriga flickan som gjorde självmord'' har de i alla fall lite bevis på hur hon mår. Så alla i skolan, mamma, pappa och alla andra som sett henne varje dag, vet hur jävla dåligt hon mådde, att allt bara var deras fel!

Innan Nina springer nedför trappan igen tar hon fram en tjock tuschpenna från burken på skrivbordet och skriver över hela den stora väggen vid sängen ''HEJ DÅ''.

Nina rusar nerför trappan och springer in på badrummet igen. Hon öppnar badrumsskåpet ivrigt och tittar efter eventuella rakhyvlar. Fan, tänker Nina. Alla är slut. Innan hon stänger skåpet i hopp om att hitta något att skada sig själv med, hittar hon en burk i det ena hörnet. Hon tar fram burken och försöker läsa på vad det står, men orkar inte. Hon skakar bara om i burken och nöjer sig med att höra att det finns ett innehåll där inne som i vilket fall som helst kommer ge verkan för i alla fall NÅGOT. Med burken och dagboken i högsta hugg ilar Nina till hallen och drar på sig sina svarta kängor. Hon kastar ett ögonkast på klockan som hänger på den röda väggen. Halv sju. Så här dags äter kanske några lyckliga jävlar en god entricotê med pommes frites, eller så sitter en glad familj tillsammans och spelar Alfapet nu när vädret inte ger några andra möjligheter. Men de är lyckliga, för dom har i alla fall varandra. Nina blundar för några sekunder, sedan öppnar hon dörren. En kall vind får henne att rysa till och få gåshud när hon kliver ut på den blöta asfalten. Hon stänger dörren bakom sig och ser sig lite strött omkring efter eventuella grannar med deras hundar. Inga syns. Tårarna rinner nerför Ninas kinder hela tiden och hon får nästan hålla sig om halsen för att inte skrika ut all sin vrede. Hon smyger runt huset och följer stigen som går upp mot skogen bakom alla villor där Nina bor. Det är kolsvart och Nina vinglar runt på den buckliga stigen. Vinden blåser i träden och hon ryser till. Hon har ingen aning om vad hon ska ta sig till. Allt hon vill är bara att försvinna. Plötsligt rinner tårarna allt mer och mer nedför kinderna och Nina börjar hulka. Hon tappar balansen och ramlar framåt. Burken slår i marken och locket ramlar av. Av den kalla vinden slår dagboken upp en sida där hon ser att det står ''Idag kallade Jonte mig för hora för åttonde gången ..'' men sedan ser hon inte mer för sidorna bläddrar allt fortare framåt av vinden. Nina kryper fram och samlar burken och dagboken i famnen och lutar sig mot en stor björk. Hon ser nästan ingenting där hon sitter, endast en gatlampa som lyser längre bort, och konturerna av några villor. Nina torkar hastigt bort tårarna och kurar ihop sig i sin stora luvtröja. Hon darrar av kylan och tittar bara upp i himlen. Vad ska jag ta mig till?, tänker Nina. Vad håller på att hända med mig? Nina kan inte kontrollera sig själv. Nya tårar sprutar ut, och hon får kämpa för att inte föra något ljud efter sig. Tänk om hon väcker grannarna? Tänk om grannarna får se att tjejen som för fem år sedan sprang runt i rosa klänning och hoppade hopprep, nu sitter dränkt i sina egna tårar med en pillerburk i handen!

Nina trycker dagboken och pillerburken hårt mot bröstet. Hon blundar, tar ett djupt andetag och fingrar sedan ut några piller ur burken. Hon vet inte hur många, vågar varken räkna eller kolla. Hon stoppar pillren i munnen och .. Nina hostar ur tabletterna. Hon får kväljningar, håller sig om munnen, reser sig upp, springer bort till ett dike och spyr. Nina torkar sig om munnen med ärmen av tröjan och sätter en hårslinga bakom örat. Fy fan, tänker hon. Jag vill inte göra det här! Varför håller jag på som jag gör? Nina går tillbaka till trädet och lutar sig tillbaka. Innan hon vet ordet av gör hon ett nytt försök och tar ännu mer piller än tidigare. Hon böjer huvudet bakåt och lyckas svälja alla tabletterna hon tog i handen. Det går några minuter, Nina tar några till. Hon börjar bli trött, tar några piller till. Tiden går och hon börjar bli yr. Några piller till, Nina somnar nästan. Tillslut finns det bara två stycken piller till där inne i burken som skramlar omkring. Nina halvsover på ögonen och kan inte längre kontrollera sina händer. Hon fumlar med burken och lyckas få tag på dom sista pillren. Hon böjer huvudet bakåt igen, stoppar in pillren i munnen också faller hon huvudstupa ner mot marken. Hon skakar. Hon öppnar munnen och vill säga någonting, men allt hon kan få fram är viskande ord; ''hjälp ... någon .. ''. Plötsligt slutar Nina skaka och ögonen stängs. Pillren har gjort sin verkan.


Vad tycker ni? :) Hoppas ni orkar läsa allting. Haha, sitter nu och ska skriva ut den här i datasalen i skolan. :)
puss!